Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
192
»Om ni jämt skall skydda mig för döden,
så kan den ju inte göra något åt mig.»
»Jämt... Det där jämt kommer kanske
att räcka en två tre dagar, kanske en vecka
eller två. Hur skall jag kunna skydda er,
när ni rymmer ifrån mig?»
»Ni stöter ju beständigt bort mig — i ord
åtminstone.»
»Herre Gud!... Ja, jag är nu en gång en
sådan ogästvänlig husfru! Skafferiet är
tomt — snart blir det att äta murbruk. Och
så en oväntad gäst till — en furste till på
köpet.»
Odrowaz lyfte på sitt tunga huvud och
vände sig bort. Hon visste, att det stod tårar
i hans ögon. Hennes strupe sammansnördes.
Hennes egna oförsiktiga ord sargade henne
i bröstet likt en såg. Hon smålog förläget,
såg rådlöst på honom och visste inte vad hon
skulle göra. Plötsligt, i en oemotståndlig
impuls, lade hon handen på hans skuldra.
Han försökte återhålla sina tårar. Då kunde
hon inte längre behärska sig, utan strök med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
