Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
doly. Dag och natt strömmade änkans tårar.
Leda vid livet och nödvändigheten att för de
återstående barnens skull uthärda det,
motvilja för allt slags arbete och omsorg och
tvånget till oavlåtlig verksamhet stredo med
varandra. Åter kommo i växlande följd
soldatvisitationer och inkvarteringar av
sprängda insurgentavdelningar, med allt av
kval, ångest och mödor som därmed var
förbundet. Och i all den ödsliga, dova sorgen
den eviga förnimmelsen av Dominiks
spök-vandringar. Var hon gick och stod hörde
änkan hans steg, hans skallande skratt i de
mörka, unkna rummen. Det föreföll henne
som hångrinade han beständigt över att
lyckan så helt hade flyktat från det här huset,
den här gården. Hans lidanden, hans
livsleda och våldsamma död hade funnit sin
vedergällning. Han gick omkring om nätterna,
gled förbi husets invånare, kikade genom
halvöppna dörrar, lurade bakom pelare och
skåp. Niezdolys onde ande såg allt och
grinade av skadeglädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
