Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
ner mig ju, eller vern vet, de har kanske
strukit med på den här tiden. Och Bartels
gumma — hä, hä, hon kommer ut och hälsar,
käringen... Oj, du min tid, sätt er, mäster
Stefan, sätt er! Ni kommer långväga ifrån,
och världen är stor, när man är torr i
halsen. Satans käring, låta snattran gå det
kan du. Jag känner er, ni Bartels, jag
känner er nog...»
Men det reste sig alltid något hinder för
planerna, ty gubben råkade i ursinnigt raseri,
röt och dundrade och knöt näven åt elden.
Det var så svårt att passa in resan. Så ofta
han allvarsamt tänkte på att ge sig av, kom
det alltid ökat arbete och sköt utsikterna
långt i fjärran. Han hade till och med
diktat en visa, som han vänd mot elden ofta
brukade gnola för sig själv. Visan var inte lång
och började så här:
»Far nu väl, spis och kök,
far nu väl, släp och stök..
Men trots detta släp och stök och trots
hembyns lockelser fortsatte Stefan att stöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
