Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Med en stickande smärta mindes Salomea
sin dröm om en färd med maken genom det
obekanta, soliga Italien. Hon mindes de
drömda städerna, bergen och havet, som hon
aldrig hade sett i verkligheten. Hon reste
på sig och frågade:
»Finns det ingen annan utväg än att han
förs bort — över gränsen och så till Italien?»
»Nej!»
Furstinnans stämma klingade fast och
hård. Salomea teg. En iskyla genomlopp
henne, och förtvivlan fyllde hennes hjärta
likt ett droppande gift. Dröjande kommo
orden över hennes torra läppar:
»Och jag?»
Furstinnan Odrowaz tryckte henne
lugnande intill sig.
»Du är ännu så ung. Du älskar honom.
Har räddat hans liv. Han älskar dig. Ni
har tillhört varandra. Jag vet allt och
förlåter er. Men han är så sjuk nu. Han måste
ha lugn nu — söka hälsa i ett milt klimat,
långt borta från de här ohyggliga slagfälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
