Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Salomea uppfattade den skarpa tonvikten
på de sista orden och förstod den. Något
inom henne stängdes till likt en port, till
vilken inger mer kan finna nyckeln. Hon teg.
Rysningarna försvunno, en stor tomhet
bredde sig över hela hennes väsen.
Likgiltigt lyssnade hon till furstinnan:
»Du är mitt andra barn. Min älskling!
Aldrig kommer jag att glömma dig! På min
dödsbädd kommer jag att minnas dina drag,
ditt namn. Han också, tro mig, kommer
alltid att minnas dig med innerlig kärlek.
Aldrig skall jag säga ett ord emot dig
till honom. Gud straffe mig, om jag inte
talar sanning. Men du har också plikter. Fru
Rudecki har fostrat dig och varit dig i mors
ställe, ända sedan du blev moderlös. Är det
inte så? Har hon inte varit en mor för dig?»
»Jo.»
»Och nu är hon själv ensam och
övergiven — den arma! En olycklig mor till dräpta
söner — ensam och övergiven i det här öde
huset. Skulle du ha hjärta att gå ifrån hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
