Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Bortbytingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BORTBYTINGEN
de fann varken barn eller troll, och när skymningen bröt in,
måste de vända tillbaka till hästarna.
Hustrun grät och vred händerna. Mannen gick med
tänderna sammanbitna och sade inte ett ord för att trösta
henne. Han var av en gammal och god släkt, som skulle
ha slocknat ut, om han inte hade fått en son. Nu gick han
där och var ond på hustrun, därför att hon hade låtit barnet
falla till marken. "Barnet borde hon ha hållit fast framför
allt annat", tänkte han. Men när han såg hur bedrövad hon
var, så hade han inte hjärta att göra henne några
förebråelser.
Han hade redan hjälpt henne upp i sadeln, då hon kom
att tänka på bortbytingen.
— Vad ska vi ta oss till med trollungen? sa hon.
— Ja, vart har den tagit vägen? undrade mannen.
— Han ligger där borta under busken.
— Där ligger han ju bra, sa mannen och skrattade
bittert.
— Vi får väl ändå lov att ta den med oss. Vi kan inte
låta den ligga kvar i vildmarken.
— Jo, det måtte vi väl kunna, sa bonden och satte foten
i stigbygeln.
Hustrun tyckte, att mannen egentligen hade rätt. Inte
behövde de ta sig an trollets barn. Hon lät också hästen ta
ett par steg, men så på en gång blev det omöjligt för henne
att rida vidare.
— Det är ju i alla fall ett barn, sa hon. Jag kan inte
låta det ligga här till mat för vargarna, Du måste ge mig
ungen.
— Det gör jag visst inte, svarade mannen. Den ligger
bra där den ligger.
— Om du inte ger mig honom nu, så vet jag, att jag
måste gå tillbaka hit i kväll och hämta honom, sa hustrun.
— Jag tror, att det inte är nog med att trollena har
stulit mitt barn. De har visst också förvridit huvudet på
min hustru, mumlade bonden. Men han lyfte ändå upp
barnet och lämnade det till hustrun, för han hade en stor kärlek
till henne och var van att göra henne till viljes i allting.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
