Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vattnet i Kyrkviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
I nästa ögonblick var han ute ur rummet och störtade
genom förstugan ut på gården.
Prosten skyndade efter, men Gille stormade bort som
en galning, och det var omöjligt att hinna honom. Medan
han sprang, ropade han med en stämma, som ljöd väl så
hemsk som den rösten från sjöbottnen, som prosten hade
hört förut på aftonen:
"Tiden är inne, och mannen kommer!"
Prosten hade varit ute på isen halva natten med drängar
och grannar och sökt efter Gille Folkesson, som hade lämnat
prostgården i sinnesförvirring. Äntligen hade de upptäckt,
att det fanns ett hål på den svaga isen vid åmynningen, en
man hade helt försiktigt krupit ditåt och funnit Gilles hatt
flytande på vattnet. Då behövde de inte söka vidare, utan
kunde gå i land.
På hemvägen gick karlarna och talade om Gille, som
naturligt var. De kände väl till honom och berättade för
varandra om det förbund, som skulle ha funnits mellan
honom och vattenfolket.
—■ Det var säkert, att de här nere tjänade honom, sa
en karl och stampade på isen, men nu har detta slutat, som
det alltid slutar. Han har kommit i deras våld till sist.
— Han måtte inte ha aktat sig nog ändå, sa en. Han
måtte ha druckit sjövatten.
I detsamma som detta var sagt, hörde de mittibland sig
en stämma, som började tala och berätta. Det var en svag,
darrande röst, en gammal och bruten mans röst.
Människorna förstod inte i början vem den tillhörde, de
stannade och undrade. Det hade inte funnits någon svag eller
gammal man ibland dem, när de hade gått ut på isen.
Men så märkte de, att det var prosten, som talade, och
de samlade sig tätt omkring honom för att höra vad han
sade. De såg honom inte fullt tydligt, men de tyckte, att
han stod där böjd och skälvande och knappt kunde hålla
sig uppe.
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
