Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Slåtterkarlarna på Ekolsund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÅTTERKARLARNA PÅ EKOLSUND
Vid städet står en smed och filar av en plugg,
en förskinnsklädd figur, rätt sotig, gammal, sliten,
som inte ger sig lid att blicka opp en gång.
Förvaltarn är en man, som känner världens seder.
En Polhem, som är krönt med adelskapets heder,
kan ej vid städet stå i detta usla prång.
Han finns väl annorstäds. Den smeden, som han ser,
är blott en vanlig smed, ej mindre och ej mer.
Och strax på herrkarlsvis han ryter till och frågar
vi smeden ej står opp och spörjer, som sig bör,
varför han får besök och hur han bara vågar
att gnissla med sin fil, då storfolk honom hör.
Tvärt lägges filen ner. Med skymten av ett löje
en tafatt bugning görs. Och i en ödmjuk ton
urskuldar gamlingen sin lantliga fason
samt hoppas att få stå hans nåd till tjänst och nöje.
Nå, tjänsten, som begärs, är ingalunda stor:
blott att få veta var man finna kan hans herre.
"Kommerserådet, ack, har just gått bort dess värre
och kommer först i kväll tillbaka, som man tror."
Men om det möjligen var fråga om beställning
av en och annan sak, så toge gubben mot.
Han är vid detta verk en ringa ledamot,
en bondsmed, blott betrodd med lödning och med vällning,
men Polhem sätter dock till honom mycken lit...
Det sista säges skyggt med dröjsmål mellan orden.
Kanske den stolta herrn förtörnas av hans nit...
Men denne är med ens liksom en annan vorden.
Han tänker vid sig själv: "I sanning, vilken tur!
Jag skall förbindligt le och nådigt samtal föra
och därvid lista ut av detta kreatur
om husbond hans är karl att såna konster göra,
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
