- Project Runeberg -  Troll och människor /
97

(1915-1921) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Slåtterkarlarna på Ekolsund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLÅTTERKARLARNA PÅ EKOLSUND

Snart annan ängslan föds. Han har ej sålt sin själ,
men månne det till sist är tjänligt för dess väl,
att samma enkla ord beständigt tungan nöta?
Blir d€n ej själv till trä, som måste träfolk sköta?

Är det kanske därför, att solen världen lämnat?
Han känner sig med ens i onda makters våld.
Han ryser för den hop han tagit i sin sold
och törs ej hålla på så länge, som han ämnat.
Hu! Dessa män av trä fått liv i kvällens timma,
de grina såsom troll, och vreda ögon glimma.
Nej, han må hemåt nu att nödig vila njuta!
Det fattas blott en teg. Den kan ju mejas sen.

Helt hastigt till sitt folk han ropar: "Sluta, sluta!"

Vad? Lydes ej hans bud? Ack, rösten var för klen!

"Nå, sluta, sluta opp!" han barskt mot skaran ryter.

Förgäves! Den går på. Hur hänger detta hop?

Den lydde ju förut vid minsta lilla rop,

nu som med ökad fart den fram mot honom bryter.

Ett ljus går plötsligt opp. Han brukat orätt ord.

"Håll in!" han säga bör. Nej, troppen är förgjord,

alltjämt den svänger på med sina snabba liar.

Men detta går ej an. Här tar ju ängen slut.

Nu finns ej mera land, han drivs i vattnet ut.

"Håll — stanna — halt—var still!" han i sin ångest skriar.

Men skördefolket går med samma takt framåt.

I vatten som på land det sina vapen svingar,

allt längre ut i sjön det skonslöst honom tvingar.

Knappt kan han ropa mer för ängslan och för gråt.
Till skuldran vattnet når. Han tror sig se, att Döden,
den liemänners drott, inför hans öga står.
Då, just i sista stund, då, just i högsta nöden,
en stämma välbekant fram till hans öra når.

7. — Lagerlöf, Troll och människor. Qy

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troll/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free