Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Den heliga bilden i Lucca
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA BILDEN I L U C C A
stor häftighet. Hur kan ni inbilla er, att en helgonbild på
det där sättet ska kunna betala er jämnt på öret? Eller
varför skulle ni bli hjälpta på ett så underbart sätt, ni, mer
än alla andra? Jag har en dotter, jag, som ligger sjuk sedan
mer än ett år tillbaka. Om ni visste hur mycket jag har
offrat för hennes skull både till Santa Rosalia av Palermo
och andra helgon! Men tror ni, att jag har blivit hulpen?
Nej, jag säger er, att ingen av de heliga har rört ett finger
för hennes skull. Hon går nog bort ifrån mig inom kort,
och då är det slut med all glädje för mig i detta livet.
När den rika mannen hade sagt detta, vinkade han åt
sina grannar till avsked och gick hastigt in i sitt hus, för
han var nära att falla i gråt.
De två fattiga stod ett ögonblick och såg efter honom.
— Det är en sanning, att ingen blir sparad för sorgen,
sa hustrun och torkade sig i ögonen. Kom ihåg för all del,
käre man, att vi ska be den heliga bilden upplysa vår
kära granne om varför hans böner inte blir hördal Han
är en god man, som väl är värd, att han får behålla sitt
älsklingsbarn i livet.
Det gamla paret gick nu att säga ett ömt farväl till sin
trogna åsna, och sedan fanns det ingenting, som höll dem
kvar i hemtrakten, utan de kunde anträda färden till Lucca.
Eftersom de emellertid på intet sätt ville minska de trettio
florinerna, måste de hela vägen gå till fots, och för att få
mat och natthärbärge hade de ingen annan utväg än att
tigga. Det blev alltså ingen lätt resa, men de tog sig ändå
fram utan någon egentlig svårighet, ända tills de anlände
till Messina, där de måste anlita en färja för att föras över
sundet, som skiljer Sicilien från fastlandet. När de kom
ner till hamnen, blev de snart varse en mindre färjbåt,
som var avsedd för sådana resande, som färdades till fots
och inte hade stor packning. De ämnade stiga ombord utan
vidare, men de avvisades av färj karlen, en stackars
galärslav, som med starka bojor hölls fastsmidd vid sin farkost.
— Nej, nej, mina medkristna! sa han. Ingen av er
kommer ombord, förrän ni har betalat en halv florin var för
överfarten.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
