Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vägen mellan himmel och jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGEN MELLAN HIMMEL OCH JORD
— Och det var därför, att bror visste detta, som bror
kom till mig i dag? sa han.
— Jag for inte hit för brors skull, sa Beerencreutz, och
hans ögon stirrade framför sig med en besynnerHgt tom
blick. Jag kom visst att fara hit till Lövdala, därför att jag
skulle få höra bror spela. Nu, medan jag har suttit och hört
på bror, har jag tänkt på att det var detta och ingenting
annat, som jag ville höra en sådan här dag. Det är något
eget med musiken, ser bror.
— Ja visst, sa Liljecrona. Det har bror rätt i. Det är
något eget med musiken.
—• Ja, sa översten. Det är kanske så, att den inte hör
riktigt hemma här på jorden. Herregud, bror, när man tänker
efter, så är den ju rakt ingenting. Man kan inte ta på den,
och den kan inte säga en något, som man förstår och
begriper. Tror inte bror, att musiken är det språket, som talas
där långt borta, fortfor han och visade uppåt med handen,
fast det bara är ett svagt genljud, som kommer ner till oss?
— Bror menar . . . sa Liljecrona, som inte hade lätt att
finna ord, när det rörde sig om frågor, som helst borde
spelas fram.
— Jag menar, att den hör till både jord och himmel, sa
Beerencreutz. Den är nog menad som en väg åt oss över till
det där andra. Och nu ska bror bygga vidare på den vägen,
så att jag får vandra på den ännu en stund bort mot det
där, som inget slut har.
Det gjorde Liljecrona. Han spelade sitt eget sökande och
sin egen bävande undran, och den gamle översten satt i den
stilla sommarkvällen och lyssnade. Plötsligen sjönk han ihop
och föll till golvet.
Liljecrona skyndade fram till honom. Han blev upplyftad
och lagd på en säng.
— Det är bra med mig, sa han. Jag går på vägen mellan
himmel och jord. Tack och heder ska bror ha!
Något mer sade han inte. Och ett par timmar senare var
han död.
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
