Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
tröja. Han ämnade utbilda sig till att bli en stark och väldig
kämpe. Han övade allt slags idrott: sam, klättrade och red.
Att han skulle behöva krypa ner i sängen för kölds skull,
ville han inte höra talas om.
Far lät honom sitta där en stund ännu, men snart fick
han nya betänkligheter. Det led mot midnatt, och barnet
måste sova.
—• Gå och lägg sig. Anders! Han somnar från boken.
Men gossen rörde sig inte nu heller. Den stora boken, som
han läste i, var Björners Kämpadater. Den berättade sagor
om forntida hjältar och vikingar, om Fritjof den starke
och Rolf Krake och vad allt de hette. En härligare bok fanns
inte. Det visste nog fadern också. Han älskade sagor och
äventyr, han med. Det kunde inte vara hans allvar, att
sonen redan skulle behöva lägga sig att sova.
Och läsningen fortsattes, men om en stund hette det:
— Gå och lägg sig, Anders! Jag får lov att släcka. Det
går inte an, att vi bränner opp mer ljus för mor.
Då slog pojken genast ihop boken och hoppade upp i
sängen. För när det gällde mor, då var han färdig att avstå
från vad helst det vara månde.
Mor var det bästa och härligaste, som fanns. Mor ställde
och styrde med allt, medan far endast tänkte på sina böcker
och predikningar. Men mor hade det så bekymmersamt,
därför att de var skyldiga mycket pengar, som hon strävade att
betala. Mor sparade och knogade, vävde och sydde, var
alltid i farten, for till Åmål och sålde smör på torget, höll
husfolket i arbete och räckte ändå till att ha omtanke om
alla fattiga i socknen. Och om mor ville, att de skulle spara
på talgljusen, så måste det ske, det var inte tal om annat...
Inte kan jag nu i denna dag minnas allt, som den gamle
berättade. Den ena historien från hans barndomstid följde
den andra. Den unge prästen, som han talade med, hade
säkert suttit så med honom många skymningsstunder. Han
kände de vägar, som gubbens tankar brukade vandra. Då
och då gjorde han en anmärkning för att leda honom in
på en ny berättelse.
— Professorn har varit helgjuten också i det, att pro-
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
