Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS FRYXELL
för stort, fortsatte han med mycken ödmjukhet. Jag kunde
inte annorlunda, men jag sökte i alla fall skriva min historia
så, att den inskärpte Guds lag i människors samveten. Jag
ville visa Guds vägar i historien. Jag tänkte, att jag kunde
vara präst också som historieskrivare. Men litet vet jag om
jag har lyckats. Visst är det, att för ingenting har jag fått
lida så mycken smälek som för detta.
Gubbens huvud sjönk ner mot bröstet. Han var åter borta.
Den unge prästen gjorde intet mer försök att kalla honom
tillbaka till oss.
Vi hade suttit där och hört på liksom i andakt. Det var
ett helt stort liv, som drog förbi oss.
Vi hade velat, att rummets väggar hade sjunkit, att de
talade orden hade ljudit ut över hela landet, så att alla
dess människor hade fått lära och förstå, att detta, att leva
helt för ett stort verk och aldrig överge det, det är det
ärofulla och lyckliga livets hemlighet.
Det var inte lång tid efter den lilla tillställningen i
prostgården, som Anders Fryxell fick leva kvar på jorden. Han
somnade in lätt och stilla. Men två ting har han lämnat efter
sig, som ännu lever: hans personlighet och hans verk.
Hans verk, det är hans historia, boken i de många delarna,
som det tillhör hela folket att nyttja och värdera. Minnet av
hans personlighet tillhör det åter först och främst detta hans
pastorat att ta i sin vård. Här har han levat under många
år, här finns de flesta, som har sett honom och ännu vet att
tala om honom. Och det är för att uppfylla en sådan plikt,
som jag i dag har framlagt något av det, som jag minns av
honom.
Det är för att visa, att hans personlighet är oss dyrbar,
att vi är stolta över att ha fått ha honom ibland oss, som vi
har rest hans bild härutanför hans gamla kyrka. Det är
med önskan, att med den bilden också hans ande,
oför-skräckthetens, måttlighetens, flitens, redlighetens ande, de
stora målens och de stora företagens ande, måtte följa hit
upp till oss, som vi i dag har avtäckt hans minnesvård.
12. — Lagerlöf, Troll och människor. 277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
