Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tavaststjernas sista sommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
rikt och lysande, som var borta. En meteor hade flugit förbi
oss i ljus och prakt bara för att slockna.
Vi tänkte sedan ... ja, vi tänker och undrar än i dag.
Om vi inte hade varit så okunniga, om vi hade vetat litet
mer om hans förhållanden, hur hade det då gått? Vi hade
kanske kunnat göra honom mer nytta. Eller kanske inte just
honom själv — ty vem har makt att länka ett människoöde?
—’ men hans dikt, hans Laureatus, hans storverksdröm.
Om vi hade haft förstånd och mod att tvinga honom att
arbeta omsorgsfullare, långsammare! Om vi hade inpräntat
hos honom, att hans dikt verkligen kunde bli allt, som han
ville ha den till, kanske hade vi då kunnat förmå honom
att skänka den ett par år av sitt liv. Om vi hade vetat, att
detta var det sista tillfälle, som livet gav honom, att vinna
ett stort slag, då hade vi kanske kunnat hindra honom att
avsluta ett sådant verk på ett par månader. Detta arbete, som
han älskade, skulle ha kunnat hjälpa honom igenom den
långa finska vintern. Han skulle ha tagit bättre vara på sig
själv, om han hade haft detta att tänka på. Och om han
på så sätt verkligen hade frambragt något utomordentligt,
kunde det ha blivit hans räddning, gett honom nytt livsmod,
nya uppgifter.
Om vi hade vågat gripa in, hade vi kanske kunnat hindra
honom från att sätta in i dikten all denna klagan, som man
ofrivilligt finner inte gå ihop med hans själs mod och
tålamod. Vi skulle ha försökt att få honom att fullfölja det
första, raska uppslaget och inte tynga ner dikten med sådant,
som måste ha varit tillfälligt och oväsentligt för en så stark
och rik begåvning.
Vi hade kanske förmått honom att fullfölja arbetet ännu
några sånger, så att det hade fått en verklig avslutning och
hade förlorat intrycket av att vara något ofullbordat.
Men alla våra frågor är gagnlösa. Vi vet inte om vårt
ingripande hade kunnat gagna. Han hade andra vänner,
bättre och klokare rådgivare än vi, och de kunde intet göra.
Hans hjärna var redan försvagad. Han hade formgivningens
gåva kvar, men de finaste och ömtåligaste delarna av intel-
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
