Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Mathilda Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från era närmaste, och om det finns någon kvinna eller
något barn där borta i skogen, som lider nöd nu, då Halonen
har blivit tillfångatagen, så kan jag sända hjälp till dem.
— Det är bara undanflykter, utropar rövarn. Det går
ändå inte ut på annat än bot och omvändelse. Ni har
kommit hit för att få mig att ångra mig. Men jag vill inte. Jag
har gjort alldeles för mycke ont för att kunna ångra.
Han hetsar upp sig själv, medan han säger detta. Han
rodnar av vrede, och han hasar sig tätt intill henne och
skakar sina knutna nävar framför hennes ansikte.
Hon förstår, att han söker sak med henne, men mittunder
det att hon känner sitt liv i allt större fara för varje
ögonblick som går, föreställer hon sig i vilket
upphetsningstillstånd denna vildmarksmänniska måste befinna sig. Hon
förstår hur denna man, som har yvts över sin kraft och skönhet,
som har känt sig som en stormakt på sin ort, måtte plågas
av att vara en föraktad fånge. Hon känner det
instinktmässiga medlidandet med den fångna kungsörnen.
Det är detta, som gör, att hon inte låter sig varken retas
eller skrämmas. Hon svarar med samma saktmod som förut:
— Jag är inte här för att skada er, Halonen.
Törhända beröres han angenämt av en skälvning av
medkänsla i rösten. Något dylikt har inte mött honom, sedan
hans elände började. Han sänker åter sina händer, hasar sig
ett par slag fram och tillbaka över golvet och sätter sig
sedan på en smal bänk, den enda sittplatsen i cellen.
— Törs ni komma hit och sätta er bredvid mig?
Det är naturligtvis en ny snara. Han spanar girigt efter
något tecken till tvekan hos henne. Med flit har han satt sig
så, att han kommer mellan henne och dörren.
Hon förstår ögonblickligen vad som är minst farligt att
göra, och hon går och sätter sig bredvid honom.
— Jag skulle vilja tala om någe för er, säger han, men
ni berättar väl alltsammans för dem där ute.
Hon gör en harmsen rörelse.
— Tror ni, att jag talar om något, som en fånge har sagt
mig i förtroende?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
