Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Hur adjunkten fick prostdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
Det tycktes henne, att den, som grät, måste vara plågad
av ett hårdare lidande, än hon någonsin hade kunnat
föreställa sig. Det var en själ, som befann sig i sådan ångest,
att död och förintelse skulle ha varit en balsam för den.
Ingenting i världen måtte kunna trösta den, som grät på
det sättet.
För första gången i sitt liv förstod hon vad lidande ville
säga. Hon skulle ha kunnat gråta med, om hon inte hade
varit så förlamad av skräck.
Det lät så jämmerligt och kvalfullt, som om det komme
från en själ, som hade blivit utvisad från himmelen.
Detta varade, som sagt, en kvart, ända till dess
annexförsamlingens klocka började ringa. Nu hade klockaren
sett adjunkten komma gående genvägen mellan åkrarna,
och så hade han börjat ringa. Och hon tänkte på att hon
skulle ha varit glad, om han hade varit hemma just nu.
Hon skulle ha varit lycklig, om hon hade haft någon att
kalla till sig.
Men ungefär på samma gång som ringningen började,
upphörde gråtandet. Dock, nu blev det prostdotterns tur
att gråta. Hon hade blivit så upprörd, att hon grät, ända
tills hemfolket kom tillbaka från utflykten.
"Måtte aldrig någon behöva gråta så för min skull!"
tänkte hon. "Måtte jag aldrig vålla sådan sorg!"
När hon hörde vagnshjul rulla, sprang hon emot de
hemvändande och ville förstås genast berätta vad som hade
hänt henne. Men då slöt sig hennes läppar, och hon
förmådde intet säga. "Det var för dig", sade det inom henne.
"Du och ingen annan skulle höra det."
Hela eftermiddagen gick hon omkring och tyckte, att hon
befann sig i en annan värld. Allt, vad man gjorde, allt, vad
man talade om, föreföll henne besynnerligt och främmande.
Men plötsligen ryckte hon till och blev klarvaken. Hon
stod då i köket och hörde hur pigorna talade om att
adjunkten denna eftermiddag hade predikat så förunderligt.
Varenda människa i kyrkan hade gråtit.
Varom hade han talat?
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
