Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Luciadagens legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUCIADAGENS LEGEND
kammaren, utan använde tiden till att samtala med sin
hustru och åse barnens lekar.
Fru Rangela däremot såg allt detta med stort obehag
och skyndade sig att lämna Börtsholm, så fort som
anständigheten tillät. Men som ingen på allvar vågade misstänka
henne för att ha äventyrat sina barnbarns liv för att skaffa
fru Lucia hennes herres och mans onåd, så avbröts inte det
vänskapliga umgänget, och hon kunde som förut anstränga
sig för att beröva den unga borgfrun hennes höga ställning.
Länge nog såg det dock ut, som skulle den gamla frun
misslyckas i alla sina försök, ty fru Lucias goda hjärta och
oklanderliga uppförande tillsammans med hennes himmelska
skyddspatronessas hjälp gjorde henne oåtkomlig för alla
angrepp. Men fram på hösten inlät sig till fru Rangelas
stora glädje hennes brorsdotter på ett företag, som herr
Eskil knappast kunde underlåta att ogilla.
Detta år hade skörden på Börtsholm blivit så riklig, att
den överträffade föregående årets, ja, alla de föregående
årens, så långt man kunde minnas tillbaka. Likaså hade jakt
och fiske visat sig mer än dubbelt så givande som vanligt.
Bislagen överflödade av honung och vax liksom
humlegårdarna av humle. Korna skänkte mjölk i ymnighet, fårens
ull blev lång som gräs, och svinen åto sig så feta, att de
knappt förmådde röra sig. Alla, som bodde på borgen, lade
märke till denna välsignelse, och de var inte sena att påstå,
att det var för den unga fru Lucias skull, som den
strömmade ner över gården.
Men medan man nu på Börtsholm som bäst höll på att
tillvarata och bereda allt årets goda, visade sig där en
stor mängd nödställda människor, som alla sade sig vara
komna från östra eller nordöstra stranden av den stora
sjön Vänern. De skildrade med många tårar och
ömkansfulla åtbörder hurusom hela bygden, därifrån de kom, hade
blivit härjad av en fiendehär, som där dragit fram
brännande, plundrande och mördande. Krigsknektarna hade visat
sådan ondska, att de till och med hade satt eld på kornet,
som ännu stod oskördat ute på åkern, och hade drivit bort
med sig all boskap. De människor, som hade sluppit undan
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
