Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Artilleristen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARTILl,ERISTEN
mit ihåg, att den fanns där, förrän i sista stund, då
tändröret redan var infört. Då har han i ett ögonblick sett för
sig, för tänka kunde han ju inte hinna, vad som skulle
hända, om den fruktansvärda laddningen skulle träffa
läktarn här mittframför oss. Alla dessa frigjorda stycken av
järntråd skulle ha genomborrat lika många människor. Han
greps då av ett övermänskligt medlidande, och han störtade
fram för att ta emot laddningen i sin egen kropp.
— Å, min Gud! utbrister hustrun och knäpper
händerna.
Officern släpper hennes arm i samma ögonblick.
— Min fru, säger han, nu vill jag inte mer hindra er
från att se er man. Tänk er bara, när ni ser dessa förstörda
rester av en människa, att de har inneslutit det ädlaste, som
finns i denna värld! Det ska bli er lättare att uthärda
åsynen av dem, när ni vet, att er man har valt detta av
egen fri vilja för att kunna rädda alla dessa andra. Tänk
er vidare, min fru, att alla vi hans vapenbröder avundas
honom en sådan bragd! Att kunna handla rätt mitt i faran,
då ingen besinning ges, då det gäller livet, det är
vittnesbörd om storhet. Det är att inom sig äga en hjältes själ.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
