Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Stämningar från krigsåren - Ödekyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖDEKYRKAN
"Ödekyrka!" ville jag säga till den. "Förödelsens tid är
återkommen. Döden drar kring landen och reser upp travar
av lik. Barn irrar åter föräldralösa genom övergivna hem.
Såningsmännen fördrivas från sina åkrar, hus och städer
kastas till marken, och gudshusen genljuder av ångestfull
bön. Den värld, som var min, håller på att slås i spillror på
samma sätt som den, som en gång var din.
Du gamla hus! Jag vet intet ställe, dit det bättre anstode
mig att komma med min sorg.
Jag har varit en lekare och en gycklare, men ur min
själ framgår inte mer varken gyckel eller lek.
Min själ har blivit som du, stum, utan klockor, utan
sång.
Min själ har blivit fattig och mörk och förvildad. Den
är full av fasans och förskräckelsens bilder, den är plundrad
och skygg som en hemlös, den vet varken råd eller utväg,
den ville gömma sig undan och försvinna från allas åsyn,
såsom du har gjort, stackars gamla kyrka i ödemarken."
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
