Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Albert Theodor Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
var med om att hacka löv och skära vass. Under den bråda
skördetiden blev han strängast tagen i anspråk, men han
hölls nog i verksamhet året runt. Han förvärvade också
färdighet i ett otal av sysslor: han kunde binda vispar, han
spolade väften till sina hemvävda kläder, tog in bina, när
de svärmade, och ritade mönster åt mor. Fiske sysslade han
med varje dag. Det var ju halvt om halvt ett nyttegöra,
men det var ju också det största av alla nöjen.
Men trots allt detta arbete hade han ändå tid att roa och
förströ sig på egen hand.
Det var en liten tilldragelse i tidiga barndomsår, han
tror inte själv, att han var mer än fyra år gammal, när den
inträffade, som gav uppslag till mångt och mycket i den
vägen. Det begav sig nämligen då, att han för första gången
kom att riktigt noga se på en fågel. Det var en ärla, som
kom trippande på gärdsgården utanför fönstret med
silkes-svart bröst och vippande stjärt. Hans förtjusning blev så
stor, att hans tystlåtna gamla farmor, som tillfälligtvis
vistades i hans hem, tog sig för att berätta honom en liten legend
om hur ärlan en gång fick i uppdrag av jungfru Maria
att hämta hennes sax och hennes svarta silkesnystan. Men
ärlan var en dålig budbärare. Hon kom inte tillbaka, förrän
jungfru Maria var dragen åt annat håll, och sedan dess
flyger fågeln omkring med nystan och sax och söker sin
matmor. Alltjämt ropar den bli kvitt, bli kvitt, bli kvitt
i sin iver att avlämna det anförtrodda godset.
Att det kunde hända dylika smådjur något så
märkvärdigt, det måtte ha gripit fyraåringen. Det blev att ge akt
på andra ärlor och höra efter om de sjöng på samma visa,
ja, det blev att ge akt på andra småfåglar också för att ta
reda på hur de var klädda, vad de sade och vad de hade
upplevat. Och det befanns, att även de, som inte hade varit
så lyckligt ute som ärlan, hade sitt intresse. Den
märkligaste tilldragelsen i deras liv inföll under försommaren,
när de byggde bo och lade ägg. Det blev en av de lediga
stundernas viktigaste sysselsättningar att leta reda på dessa
bon och att lära känna lätet hos varje fågel för att ha någon
ledning vid sökandet.
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
