Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Albert Theodor Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
snart måste bryta upp, eftersom där felades så mycket av det,
som för honom var det väsentliga?
Han gick där länge i denna oro, men en dag fann han
ett slags tröst. Det var ett barndomsminne, som väcktes hos
honom.
Han kom ihåg de stora gamla pilarna, som växte längs
brädden av den trehundraåriga kanalen. De var likaså
stora som gamla, och var och en av dem sände ut många
stammar, somliga över vattnet, andra rätt mot skyn, andra
inåt mot land. Som barn hade han begagnat pilarna som
bryggor för att vingla sig ut till näckrosorna, som
blommade ute i kanalen, och det var på det sättet han hade lärt att
se skillnad på dem och andra träd och kommit att hålla
mer av dem än de övriga. Andra träd hade bara en stam,
men pilarna hade många, och det kunde ju inte vara annat
än ett företräde. De var tåliga: man fick bryta av dem hur
många smågrenar som helst, utan att det bekom dem det
minsta. Vattenkära var de och så där lagom folkkära: de
höll alltid till vid sådana vattendrag, där också människor
tyckte om att bygga och bo, men där ville de gärna ha sin
plats för sig. Ödmjuka och försynta var de: runtomkring
dem, både på land och i vatten, kunde det växa och blomstra.
Tacksamma var de: bara man gjorde ett försök att plantera
dem, slog de rot.
Nu tyckte han, att pilarna kom och påminde honom om
att också de var träd, fastän de inte sköt mot höjden med
en enda stam. Blev de stäckta eller hindrade, böjde de sig
och fogade sig, men växte gjorde de ändå. Varför skulle
han inte göra på samma sätt? Nöja sig med att vara
pilträdet bland konstnärerna? Ge sin begåvning rätt att sträcka
ut sig åt så många håll den förmådde? Vad betydde det,
om han bleve ett högt träd, bara det väsentliga, skapar- och
diktarlyckan, inte förnekades honom?
I den ljuvliga barndomstrakten borta vid Hjälmare kanal
fanns det något, som hette Tyskhagen. Om sommaren var
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
