Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Albert Theodor Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ALBERT THEODOR GELLERSTEDT
Man börjar förstå, att det inte ligger något tillfälligt i
att han går tyst förbi så mycket av sitt liv. Han skriver och
diktar endast om det, som har ägt hans högsta kärlek. Det
är inte människolivets växlingar, utan naturens, som har
intresserat honom. Det är dess rikedom eller armod, dess
gåvor, dess gåtor, som har satt hans hjärta i dallring.
Må man bara bläddra litet i hans diktning! Han talar
om rödhakesångaren, lärkan, bastardnäktergalen. Minst ett
halvt hundrade av hans små dikter är tillägnade olika slags
fåglar. Blommor och träd har fått ännu fler. Vart man
kommer, är det bilder ur naturens värld, som möter en. Han
besjunger vattnet i alla dess företeelser, både som hav och
som daggdroppe. Han besjunger ljuset, både när det
strömmar mot oss från den glada vårsolen och från den bleka
höstmånen.
Människolivet är inte alldeles uteglömt, men vilken
förhållandevis ringa del har det inte fått! Det är först och
främst Stens tio små visor, några kärleksdikter till hans
hustru, några tillfällighetsvers till hans vänner och bekanta,
några små visor av blandat innehåll.
Och det är kanske skäl att lägga märke till att de
människor, som han skriver om, gärna har något med hans stora
kärlek att göra. De är trädgårdsmästare, rosenodlare,
fågelkännare.
Å andra sidan glömmer han ju inte helt och hållet oss
stackars människor, när han besjunger sina älsklingar ute
i det fria. Det är något hos honom av en örtkunnig läkare,
som samlar in markens växter för att bereda helande salvor
och läkande drycker. Ur varje liten blomma vet han att
utpressa en lärdom till hugnad för sjuka och ängsliga
människosinnen.
Det är väl intet tvivel underkastat, att han inte fann
naturens värld mycket förmer än människornas, mycket
mera vis och rättrådig och vacker. Och den belönade honom
härligt för all hans kärlek. Eftersom hans rike inte var av
samma värld som alla andras, fick han gå så underligt
fredad och vördad, utan avundsmän och belackare. Jäktande
oro för framtiden slog aldrig rot hos den, som satte sin
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
