Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Himlatrappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HIMLATRAPPAN
kommet och att lågan av dess förhärjande brand redan
lyser vid synranden.
Då väntar vi, att också den unga kvinnan ska skynda
undan faran in i sitt hus. Men hon står i stället stilla och
blickar efter en skara krigare, som har ilat bort för att vakta
och värna sitt land. Det finns många ibland dem, som är
så fattiga, att de inte har kläder nog att skydda sin kropp
för regn och storm. Och medan hon betraktar dem, blir
hennes ansikte blekt, och hennes ögon börjar glimma.
Och plötsligen träder hon fram på torget för att anropa
människors barmhärtighet. Hon kuvar blygheten för att
tigga om gåvor åt de fattiga, som måste värna och vakta,
på det att de inte måtte gå under, medan de tjänar sitt
land.
Men i detsamma hon sålunda börjar tigga och bedja, då
stiger hennes liknelse på trappan med ny lätthet och
tillförsikt mot alltmera svindlande höjder.
Där nere på världens marknadstorg drar ännu
eländigare varelser förbi henne. Där kommer sådana, som har
deltagit i slaktningar och blivit gjorda till fångar, och föras
bort till främmande land med sårade och nödställda
kroppar, plågade och förtvivlade själar.
Och vi ser hurusom hennes ögon tåras vid deras åsyn.
Hon tar mod till sig och tillropar dem, att vad hon förmår
vill hon göra för att komma dem till hjälp.
Och för deras skull gör hon sig liksom till en försälj erska
på denna världens marknadstorg och bjuder ut de arma
fångarnas arbeten, så att hon måtte kunna sända dem vad de
behöver av kläder och mat, av skodon och läkemedel.
Medan hon sålunda handlar och insamlar för de i
fiendehänder fallna, se, då ilar hennes liknelse liksom med vingade
steg uppför trappan, så att vi skulle vilja ropa och varna:
"Är det ingen, som märker, att denna kvinnas själ är på
väg upp till templet på himmelens berg? Är inte de, som
älskar henne, rädda för att de ska förlora henne?"
Åter möter hon en flock kvinnor, som vrider sina händer
i sorg och har ögonen brinnande av längtan. De är sådana,
som är systrar eller hustrur eller mödrar eller trolovade
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
