Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 15 )i.
Törnroskransën satt qvar på hennes
hatt3 ehuru vissnad den var, mën för
öfrigt var Zelina lika glad, och tänkte efter
några dagar sällan på den besynnerliga
grottan. Hon hade på sin födelsedag året förut
fått af Antonia en hvit dufva , som näst
hennes mor, var det käraste hon ägde i
verlden. Hon var så tam att hon ofta satt på
Zelinas axel då hon promenerade, och om
dufvan ensam flög ut, kom hon alltid snart,
tillbaka, En afton syntes icke dufvan, och
fjädrar strödda här och där gåfvo tillkänna
att hon blifvit tagen af någon roffbgel,
Zelinas smärta var obeskriflig; hon gret
hela aftonen och alla modrens
föreställningar kunde ej minska hennes sorg. Andra
morgonen vaknade hon lika bedröfvad, och
hela dagen satt hon tyst och nedslagen.
Nära deras hydda var i skogen en löfsal af
hägg och Caprifolium där Antonia brukade
sitta med sin dotter, under det att denna
läste högt i någon nyttig bok. Zelina
åtföljde väl sin mor äfven denna aftonen,
men hon fann intet nöje af läsningen, och
så snart hon hörde en fogel i träden släppte
hon straxt boken för att se om det kunde
vara den vackra flygtingen, Hastigt hörd$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
