Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 56 ’ )
bredvid sin dotter ropade han till sig Rid»
dåren, gaf honom en plats vid Prinsessans
sida, och kunde på detta satt samtala hela
timmar med dem; om då någon annan5 till
och med sjelfva Prinsen af Parma, kom att
blända sig uti detta samtal, såg man gan«
ska tydligt på Hertigens ansigte, att han ej
tyckte om denna djerfhet, och Leonoras miss-,
nöje dervid behöfde man ej göra sig mind»
sta möda att upptäcka; ty obekant med
konsten att förställa sig, visade hon det ganska
uppenbart. Victor var deremot vid allt det’
ta, i början ganska lugn och kall, och
syntes ej märka sin lycka, ännu mindre vara
smickrad deraf; men då han dagligen hade
tillfälle att beundra Prinsessans älskvärda
e-genskaper, började han omsider finna hen*
nes sällskap allt mera angenämt, och slutit
gen ganska intagande.
Vid Jultiden hade Hertigen tillställt étt
prägtigt Tornerspel, hvartill en mängd
Riddare infunnit sig, och hvarvid Seger
vinna-ren skulle af Prinsessans hand emottaga ett
skärp som hon sjelf hade virkat, och prydt
med sitt mmn. Om aftonen före den hög»
tidliga dagen, var Leonora sysselsatt att
lästa den gyldene fransen vid ändarne af
skärpet, och alla Riddarne sågo-med begärlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
