Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 119 )
emedlertid förmodade han dock att Victors
far, ej skulle vägra sitt bifall, och
lifvade de unga tu 5 att kraftigt tala till deras
fördel, .
Korrt härpå erhöll Antonia bref från en
slägtinge uti Florens, som var gammal och
ganska rik; han skref att sedari han förlorat
sina närmaste arfvingar, och méd hvarje dag
kände sitt slut nalkas, önskade han att
Antonia ville med sin närvaro förljufva och
vårda hans sista dagar, då han deremot som
bevis af sin erkänsla, ville testamentera
henne sin betydliga egendom. Denna kallelse
lydde Antonia naturligtvis; men det kostade
mycket på dem att lemna Dalen, i
synnerhet nu, sedan Orsano och Victor voro åter.
komna dit, och dagligen besökte dem.
Zelina gret i början ganska mycket vid
anstalterna till deras resa ; men då Antonia
försäkrade henne att den blott för en korrt tid
skulle skilja dem från sina vänner , var hon
åter lugn och tröstade den sorgsne Victor.
Du reste ju ifrån mig, söta Victor sade
hon ieende , nu är det min ordning att
öfvergifva dig; men jag blir icke så län^e
borta som du; jag är beskedligare.
Zelina! du är så lugn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
