Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 126 )
ne kransen. Zelina, igenkände nu àters
den Seène Orsano visat henne i framtidens
spegel,-och blef ännu mera förvånad , då
en intagande Chorus upprepade :
Zelina! du är god och skön
Och värd att Kronans prydnad bäraj
Din makas hjerta blir din lön 9
Och folkets kärlek blir din ära.
Amadeus slöt Victor och Zelina i sina
faderliga armar och gaf dem sin välsignelse.
Emedlertid hörde man ett oredigt sorl bland
folket, ©ch b:åds-Herra?ne som icke blifvit;
hörda öfver detta val, visade sig i
synnerhet misslynte. En allmän tystnad följde och
Victor såg med oroliga blickar på sin far.
Amadeus satt ganska lugn, och en ädel alf»
varsamhet var utbredd på hans ansigte,
Han kastade en blick på Rådet, och den
agtning han alltid ingifvit dem, verkade
äfven nu ~~ ingen vågade yttra sitt
missnöje,
Nu vinkade Storhertigen till Grefve
Mondnvi och ban aflägsnade sig en minut ,
men återkom genast med Antonia vid
handen. Man hörde några utrop, ibland de
gamle Hofmännernes men Hertigen älskade
allmän tystnad och blef åtlydd. Zelina
hastade i sin Mors annar, men Antonia skjöt
henne vördnadsfullt ifrån sig , och nalkades
Thronen , der hon till Amadeus
öfverlemnade s ett dyrbart skrin bysatt med ädla stenar»
Detta skrin 5 Ers Höghet, sade hon,
innehåller papper och juveler,, hvilka be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
