- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-51. 1868 /
19

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1!»

(In löfveii al 11 spar, lönnaroch
björkar. Nålen kunde van»
gömd derunder, trfl.flgården var
stor och nian tröttnade snart
att söka. „Dcn får da vara,
fast bra ondt gör det mig",
sade fröken, och dä stodo
tårarne i bennos ögon. Hanna
såg det, der hon stod vid
staketet och skyndade genast till
trädgården. Nu var det redan
en bel timme sedan dess och
allt ännn sprang den lilla
flic-kan nop och ned för
gångarne. Ofta blef hon bedragen
af de granna lysande bladen
och lutade sig hastigt neil, men
det var ieke nålen.
Trådgårdsmästaren gick omkring och
betraktade rofsångarne. „l)et
vore tid att taga upp
rofvor-naw, tänkte han. l)å märkte
ban Hanna. „Barn, barn, är
du ännu härute?" „Aek
pappa, jag kan icke gå in förr än
jrtg hittat nålen!" ropade
Hanna och gick vidare. „Se här
tag mina vantar." „Tack, tack!
men behöfver pappa dein icke?"
„Ncj*\ Gubben klädde de
stora vantarne på sin lilla flickas
händer och sàg sedan efter
henne med en kärleksfull blick;
ban ville ej qväfva en god
känsla i sitt barns bröst, ban
låt henne ga. Plötsligt
uppgaf Hanna ett glädjeskri och
kastade sig ned på marken.
„NAleu, nålen!" utbrast hon
och störtade upp. Som en pil
llög hon öfver sandgångar ne,
genom den redan mörknade

| granalléeii, som bon annars var
litet rådd för. Ilon hade glömt
både köld och mörker, och
höll med bada händerna den
dyrbara nålen. Nu stod hon
med klappande hjerta framför
köksilörren. Der inne var tyst.
hon gick sakta in. Skulle bon
våga sig längre? I
serverings-rummet fanns ej heller någon.
Dörren till matsalen stod
öppen, nu stod hon redan der.
Krökens röst hördes från
kabinettet. Jlon var vid dåligt
lynne; det var visst rätt illa,
tv man får aldrig vara vid
dåligt lynne, inte ens når det
gar emot, men det tänkte
fröken icke på nil; hon bannades
på kammarjungfrun, som ej
kunnat söka bättre och pà
trädgårdsmästaren, som ej höll
gångarne sopade. Hon
lyssnade knap[|t till sin moder,
som allvarligt förebrådde
henne en sä obetänksam
beskyllning. Trädgårdsmästaren
kunde ju omöjligt sopa gångarne
så ofta, att icke der jemt låg
löf och qvistar som
liöststor-muriic nedkastade från träden.
Och hvarföre liade hon sjelf
ij sökt bättre. ..Det var så
kallt, mamma", svarade fröken
misslynt. .Men, min kära
E-inv, kammarjungfrun kände
väl också till kölden och
halle dessutom sysslor härinne".
Emy leg, bon hade insett sin
orättvisa och ångrade sina
o-lictänksumma ord. Hanna stod
1 tyst och rädd i matsalen. Skul-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:42:50 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1868/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free