Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
57
förhöll din förstil lexa. hvem
som har sa^l dig alla ditin fel,
hvem som har diktat din
moders vaggvisa ? () du lilla
älskliga, tanklösa vän, alla dem
har du redan glömt, eller skall
engång glömma dem, och srt
göra många, Som äro äldre och
klokare, än du. Lifvet går
fram öfver många tusen
sada-ua förlorade spår uf dem, som
arbetat, och lidit och kämpat
och dött för oss och som vi
sä snart förgäta, vi otacksamme!
Det är nu engång så med de
glömda pà jorden. De
arbeta i skuggan och gå namnlösa,
okända bort, och de, som haft
godt af deras arbete, minnas
dem icke mer. Se. det. är
ingen olycka, att försaka sig sjelf
och sin egen ära för
menniskors väl och för alt gifva nil
ära åt tiud allena. Allt stort
sker tyst, och de glömda pa
jorden skola också engång
hafva sin lön. Men om du
någonsin känner dig frestad att
tycka dig ii åjo t vara, — om
lin tänker engång vid dig sjelf,
att du år klokare, vackrare,
skickligare eller annars båttre
ån andra, da skall du alltid
minnas huru oändligt litet du
i verlden förmår och huru
mänga, uianga arbetat långt mera
än du och äro mycket, båttre
än du. Ja, då är det godt att
komma ihåg de glömda på
jorden och jemföra dig sjelf med
dem, som aldrig begärt något
eget beröm och hvilkas arbete
dock skall vara i eviirt minne
hos vår fader i himmelen.
Jag kände engång en
mygga i skogen. Hon var en af
sjuhundra millioner myggor,
som dansade der en
sommarafton i solskenet, och hon
tyckte sig vara en mycket
märkvärdig mygga. Hon inbillade
sig, att alla sågo på henne och
att hela verlden var skapad för
hennes skull, på det alt hon
skulle blänka med sina
präktiga vingar i aftonsolen. Pä
berget derofvanför hade Örnen
sitt bo och lejonet sin kula,
och de lefde i hundrade år,
men myggan tyckte sig vara
betydligt förnämare. Jag satt
på en vattenlilja vid stranden
bredvid och hörde henne
säga: en så märkvärdig person
som jag tinnes visst icke i
verlden ! i detsamma kom en
hvirf-velvind ifrån öknen rusande
genom skogen och fällde de
högsta cedrar till marken och
sopade alla de sjuhundra
millionerna myggor ined sig i
hafvet. Jag dök under liljans blad,
som gömde mig bakom
klippan, och när jag såg upp
vinden märkvärdiga myggan
försvunnen, som alla (le andra.
Hvad blef det af henne? iugeu
vet. Hvad har hon uträttat
i verlden? ingen kan såga det.
Kanske fåugaih-s hon af en
liten löja i hafvet och blef en
munsbit i löjans qvällsvard.
Så gjorde hon ändå någon
nytta. Men heniies stora ära och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
