Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
40
föreställning ohi Matniuuthlr&dens
jättestorlek, nfsknlude innn burken i
stora stycken från ilen nedre stnmünilun
och hopfogade åter dessa stycken i
staden. Denna bark bildade ett
mycket stort ntm, i hvilket inan inträdde
genom en inskuren dörr. Invändigt
hade man prydt rummet med vackra
mattor, inrättat sittplatser för fyratio
personer och Amin till uppställt ett
]iianoforte. Engång voro tillochmod
etthunda och fynitio barn på cn gång
församlade derinne.
Guldgräfvarens hu gifvit några uf
dessa Mummuthtrlkd skilda namn. Så
kallade de en grnpp uf två stora och
flere mindre träd „den stora familjen",
ett annat särdeles stort träd, soln
invändigt var ihåligt, „ridskohmu, och
ett äfvenledes iluiligt träd
BÖnldgräf-vnrcns kabinett *.
Om också Miitntnuthträden ej
lemna menniskan hvarken något
näringsmedel eller något ämne. hvaraf kläder
lennan beredas, sä framstå de dock för
henne såsom ärevördiga gamla ifrån
förflutna årtusenden. De ntgörn de
stora begynnelsebokstäfverna i
växt-skriften, "hvarmed jordens stora bok
är brokigt sammanskrifven och den
nn-duklsfulle betraktaren ser uti dem
väldiga pelnre. hvilka den store
byggmästaren sjelf upprest i sitt tempel,
högre än alin kyrkors tom, hvilka
menniskorna npprest till hans äru.
Räkne-exempel.
En gammal gåskarl vankade fram
längs landsvägen. Unn hade försofvit
sig och alin hans kamrater lnidc före
honom gått ut, men ban visste ej hvart
de gått. Han var mycket illa till mods,
ty ban hade i ulln sinn dnr varit van
att lefva i sällskap med undra och nu
lick ban första gången i sitt lif vara
alldeles ensam.
Men sel Sär ban gntt ett stycke,
mötte hnn en stor sknra gäss ifrån
granngården, som ttndcr kacklande och
prut och stoj färdades framåt.
— Itär måste mun göra bekantskap,
tänkte gåskarlen. Hvem vet när jag
trällur min egen familj!
Och derefter tillade han högt:
— God dag, inilt nådiga herrskap!
De andra gässen helsade tillhaka
och gåsungania hviskade at hvarandra
och skrattade. Dc tyckte det var sà
alldeles ogåsuktigt uti vandra så der
ensam.
— II,in är väl filosof? hviskade en.
— Eller gammal ungkarl ? en nunun.
— Kun jug fa det nöjet att följu
med er, minn fruar, fröknar och
herrar? siule gåskarlen. Jug ser. utt ni
ären hundra rcdun förut, men jag kan
väl dock få rum i bredd med er.
— Hundra! svurnde cn annan
gåskarl. Jo, du. ditåt Intur det, men
räk-iiu efter sjelf: Om vi vore dubbelt så
miingu som vi äro och sedan ökades
med hälften s:i många som vi äro och
fjerdedelen så många som vi äro, så
vore vi, med dig tillsammans, kamrat,
etthundra. Huru miingu äro vi då nor
Gåskarlen bcgynntc cftersinna.
Hjelpen honom ini. Annars tror jag visst,
att han ej reder sig.
Gåta.
Hvem kan mig säga denna sn k:
Fem s]la|fvar sitta på ett tak;
När för mitt skott en fallit har.
Hur uiåiiga Idi på taket ijvarV
U|>])lösiiiutf:
till gåtorna i n:n 4:
1. Naturligtvis B., soln är den
andra uf dc tre.
2. I inlet fall.
3. 99%.
HELSINGFORS,
’.Theodor Se itu r ti ol ni s boktryckeri, isss.
Företcdt: L. Hcimtolrgtr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
