Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*>4
•Janlin (hm Plantés i Paris, der
<lcn vidare förökades. En
afkomling af denna tog
fransmannen Dcclicux ined sig (ill
Amerika och sörjde under
vägen sä ömt för des? hällande
vid lif, som en fader skulle
vaka öfver sitt bnrn. Han har
den ut i solen när det var mildt
väder och skyddade den för
kalla vindar och för stjelpning
under stormarne. Oeh
slutligen när dricksvattnet blef slut
på skeppet, behöll ban af sin
andel endast några fä droppar
för egen räkning och törstade
hellre sjelf, för att. kunna
vattna sin kära kaffeväxt.
Sålunda förde han den lyckligt
öfver till Amerika och der
växte den snart frisk och frodig,
sà att inom kort flere
aflågga-re kunde tagas från
densamma. Ja, man säger, att alla
de mänga millioner
kaffebuskar. hvilka odlas i Westindien
och Brasilien, härstämma från
denna enda buske, sä att
följaktligen allt det kaffe vi uti
ined sådant "välbehag
vederqvicka oss med om
morgnarne, äro afkomlingar från
denna buske som (len resande
fransmannen Declieux med sådan
ömhet vårdade.
Det snälla Lejonet.
Det var en gäng en officer,
som red igenom en skog. När
ban ridit ett stycke, hörde han
på afstånd ett förfärligt rytan-
de; han red längre, för al se
efter hvarifrån det kom. Unn
såg då en orm, som slingrade
sig omkring ett lejon. Han
hade sin dubbel-bössa laddad,
och sköt genast ormen, sä att
den föll död ned till jorden.
Nu red han Item igen och
tänkte visst icke att han mera
skulle fä återse lejonet. Men
lian hade icke ridit långt,
innan lejonet kom efter honom
och slickade hans fötter. Han
tog dà ett rep, som han hade
med sig, gjorde deraf ett
halsband, hvilket han satte kring
lejonets hals, och så förde han
lejonet med sig. Isär ban kom
hem, satte han (let i ett stall,
men icke i samma 6tall der
ban hade sina tio hästar, utan
uti ett annat. Det Itände
sedan en gång att han måste
ut i krig. Då stängde ban
dörren till stallet, der lejonet
var, och befallte att mata
lejonet ordentligt alla dagar.
Just dä ban reste, matades
lejonet och det ref sig da lös,
och sprang efter honom I ill
stranden der officern skulle
gå ombord pä ett fartyg, lian
frågade då ång bålskaptenen
om icke lejonet kunde få
komma ined, men kaptenen
svarade, att ban hade sä många
får, höns, kycklingar och
tuppar ombord, att ban ej
vågade gifva dem detta farliga
sällskap. Officern försäkrade nog
att lejonet var sa snällt, att
del visst icke skulle göra illa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
