Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anledning nf prinsessans
förestående förlofning.
..Med hvem skall prinsessan
gifta sig?" frågade knekten.
„Ni måtte vara långvaga
i-från," svarade man honom,
„dä ni ieke vet att kungen
låtit kungöra, att hvar och en
får anmäla sig såsom friare.
Det beror sedan p.i om
friaren lyckligen kan genomgå de
tre prof, som föreläggas honom
till vinnande af prinsessans
hund."
Och så talade man om
huru prinsessan var ung och
vacker: hennes hy var som
bär och mjölk, hon hade ögon
som förgätmigej, hennes mund
liknade en ny.-.s utsprucken
rosenknopp, hennes tänder voro
som perlor och hennes
händer voro så fina och nätta,
att hvar och en som såg dem
straxt ville kyssa dem. Det
enda fel hon hade var att hon
var något nyckfull och
rysligt kinkig att välja sig en man.
Om qvällen, när den gamle
knekten och hans betjent lade
sig till hvila, frågade
betjen-tcn sakta:
„Nä, husbonde! skall ni
inte också rida till kungens gånl
i morgon och fria?"
„Skämtar dit eller talar du
i sömnen", svarade knekten.
-Gäller det att bryta en lans
eller korsa en klinga, sä är
jag v i.-st icke den som säger
nej; men att fria är jag för
gammal."
..Försöka duger", svarade
betjenten, „en sä lnanhaftig
friare, som ni, anmäler sig ej
alla dagar".
„Tycket du det!" sade
knekten och vred upp sina
mustascher. Men medge måste du
ändå att min drägt är ganska
urmodig, dammig och
losliten och min häst alltför
mager och ledbruten, för att jag
skall kunna visa iniir vid
kungens gård bland alla de
förnäma, guldsmiddu herrarne der.
Inte hinner man låta göra sig
nya kläder nu mera. Det blir
allt bra dyrt att uppehålla sig
vid hofvet; och ser du, när
det gäller att fria, blir äfven
den oförvågnastc lätt förlägen,
äfven den tappraste har sina
jctänkligheter. Dessutom har
ag inga handskar, och utan
mndskiir går det nu platt
ic-ic an att fria".
„Ali, var lugn! Pengar ha
vi ju pungen full, jag skall
borsta upp edra kläder, medan
ni sofver, och hvad
handskarne angår, så skall ni fä låna
mina vantar".
Tidigt följande morgon
väcktes knekten af ett gående af
och an i stugan, det var ett
ljesk och ett stök i bela hyn,
alla skulle till kungens gård,
för att se på festligheterna.
Äfven ilen gamle knekten
klädde sig med större omsorg än
vanligt och trädde ut på
trappan. Pa gården stoa redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
