Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iao
alla denis sjutton ansigten
blefvo kolblåa uf förfäran. Men
prinsessan Alicia höll sin band
för fleras munnar oeb
öfvertalade dem att vara tysta för
den sjuka drottningens skull.
()eli sa stack bon den sårade
prinsens hand i ett fat med
friskt kallt vatten, under del
de andra stirrade med sina
två gånger sjutton eller
trettiofyra ögon, och tittade sedan
efter om några glasbitar
funnos i såret, men lyckligtvis
voro der inga. Sedan ropte
hon två tjockbentn prinsar, som
voro kloka fastän små, och
sade till dem:—Hemta mig den
kungliga lappsäcken; jag
måste klippa och sticka och
skåra och tänka ut något. — De
två små prinsarne släpade in
den kungliga lappsåckcn och
prinsessan Alicia satte sig ned
på golfvet med en stor sax i
handen och nål och tråd och
klippte, skar och funderade
och sydde ett bandage och
satte det på, och det passade
förträffligt. När allt var slut,
såg hon hur kungen stod i
dörren och såg på.
— Alicia.
— Ja, pappa.
— Hvad liar du gjort?
— Klippt, stuckit, skurit och
funderat ut något, pappa.
— livar fins det magiska
fiskbenet?
— 1 min ficka, pappa!
— Jag trodde du hade
tappat det?
— O nej, pappa!
— Eller glömt det?
— Nej, visst icke, pappa!
Oeh sä sprang hon fort upp
till hertiginnan och berättade
allt hvad som händt, och
talade ännu en gäng om
hemligheten och hertiginnan
skakade sina liulockar och
skrattade med sina rosenläppar.
En annan gäng föll
lindebarnet. under jernhalstrct vid
kaminen. De sjutton små
prinsarne och prinsessorna voro
vana dervid; de föllo
beständigt under halstret eller
nedför trapporna, men
lindebarnet som ej var vändt dervid,
fick en svullen kind och ett
blått öga. Det kära lilla
kräket hade trillat ned ur
prinsessan Alieias famn, der hon
satt framför kökselden och
skalade rofvor till middagssoppan;
hon hade ett. stort groft
förkläde för sig som nästan
qväfde henne. Orsaken hvarföre
hon satt der, var att kungens
koksa samma morgon hade rymt
meil sin fästnian, en lång, läng
soldat. De sjutton små
prinsarne och prinsessorna som
skreko till för allting, skreko och
tjöto också nu förfärligt. Men
prinsessan Alicia, (som också
sjelf skrek litet med) ropade
lugnt at dem att vara tysta,
för att drottningen icke skulle
komma uppför trappan; hon
var nu redan mycket bättre.
— Håll edra munnar, ropade
hon, ni stygga små apor, aili-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
