Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— T inin ficka, pappa.
— Jag irmlili» du liadc tappat del.
— Il m>j, pnppa!
— Eller glömt det?
— Nej, visst icke, poppa 1
Kungen suckade så djupt och säg
»il nedslagen ni; han sutte sig ned vid
bordet i kOksbOrriet, lutande sitt
liuf-vnd inot sin band och sin armbåge
emot bordet, så alt de sjutton små
prinsarne och printtttørnn tmOgo -ig
ut nr kökel och lemnade honom
allena med |irinscssaii Alicia oeb
detcng-lnlika lindebarnet.
— livad felas dig. pappa?
- .Tug Hr så rysligt latlig, mill barn.
— Ilar du alls inga pengar, puppa?
— Alls ingn, mitt bani.
— Finns det ingen möjlighet alt få
uågrn, pappa?
— Ingen, mitt barn. svarade knngcn.
Jag hur bjudit till pà allt vis. och
arbetat dag och natt.
IJii prinsessan börde dessa ord. stack
hon sin hand i sin ficka, der hon liadc
det magiska fiskbenet.
— Panpa, sade bon, liilr vi bafvn
bjudit till på allt vis och arbetat dag
och natt, ilå hafva vi ju gjort allt
hvad vi kunnat giirn ?
— TTtuii tvifvel, Alicia.
— Når vi hafva gjort allt hvad vi
förmått och det ändå ej hjelper, då
tror jag der ilr det råtta ögonblicket
att begära andras hjelp. — Detta var
hemligheten förenad med fisklienet,
hvilken hon sjelf gissat ur den goda
Ken Grnndmnrinns ord, oeli som hon
så ofta hviskat till sin skönu och
granna vän, hertiginnan.
Sa log hon nr sin Reku det nmgiska
fiskbenet, som blifvit torkiidt och
gnidet och poleradt tills det sken som
huru perlemor, och kysste det och
önskade att det skulle vara qvurtulsdag.
Och i samum ögonblick tur det -å,
och kungens löuoi|Vurtul kom
nrdtril-lande genom skorstenen och rullade
fram midt på golfvet.
Men detta var ännu ej hälften af
hind som hände, nej. icke en»
fjerdedelen, ty omedelbart dorefter koui den
gndii feen Gnindmurinii inåkaude i cu
fyrspänd vagn (ined påfoglar) och br
Pioklcs* springpojke bakpå, klädd i
silfver oeli guld, med trekantig hatt,
||||||rådt hår, röda silkesstrumpor, en
spatserkäpp med jnvelknapp och en
Ituki tt i handen. Unn hoppade ned
och hjelpte med hutten I haml (han
hade blifvit fullkomligt förändrad)
Grauilmariiia tit ur vagnen. Der stod
hon ini i siu dyrbara silkeskinduing.
doftande af torkad lavendel, fläktande
med en glimmande solljäder.
— Alicia, min dyra. sade ilen
för-tjusande feen. huru mår du? Jag
hoppns mycket bra, gif mig en kyss!
Prinsessan Alicia omfamnade henne
och der||å vände sig Grandinurinu till
klinge|| och sade nästan skarpt:
— Ar ui god nu?
Kungen svarade nil han hoppades det.
— .Jag hoppas ni hm vet skälet,
hvarföre min guddotter, (hon kysste
prinsessan anyo) icke förr begagnndc
sig af fiskbenet? sade feen.
Kungen bugade sig förläget.
— Ah, men ui visste det icke ilå!
sade feen.
Kungen bligade sig ännu förlägnare.
— liar ni ännu flere skål uti fråga
efter? sade feen.
Kungen svarade nej, oeb ntt det
gjorde honom ondt litt hafva sårat henne.
— Var god då, sade feen, och lef
hädanefter ulltid lyckligt.
Nu fläktade Grnndmurinn med siu
solfjäder och in steg drottningen klfuld
i de präktigaste, kläder och efter
henne de sjutton små prinsarna och
prin-sessornn. icke mer i urvuxna kläder,
man nya från topp lill tå, med veck
öfverallt för att kunna förlängas efter
behof. Derefter slog feen prinsessan
Alicia med sin solfjäder och genast
försvann det grofva qväfvande
köks-lörkläilet neil bon stoll der i den
skönaste drägt, liksom cu liten brud, ined
cn kraus af oraiigeldommor och en
silfverslöjn pà sitt hur. Köksskåpet
förvandlades i ett nn till ett klädskåp,
gjordt nf dyrbart träd och guld och
spegelglas, fullt rueil kläder af alle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
