Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
161)
bli af, såframt ieke verklige
fnasrådet bums bas huggit
hufvudet af den siken och ropat:
„ut meil ringen!"
Då började andarne i ett
hoj att dansa ringdans
framför trefoten och sjöngo:
Hytt, tassau babylassan!
Hytt, t i ii kl babylinki!
Redebogga och djegga, djegga.
Kila!
Epopulko och kilo!
Fanataj! Fanataj!
Fana tikke tukkc nitschorajJ
Oeh nudt i ringen stod en
liten lyktgubbe och svängde
benet omkring, sä att det
sprakade efter. Det var riktigt
praktfullt. Det enda knekten
nåde att anmärka var, att
orden i visan, efter hvad ban
kunde förslå, ieke hängde
tillsamman mer än ärter i en
såck; men det är nu fallet med
inånga visor, och för att ej
utpeka någon, så leg han.
Når dansen var slut, tog
hvar och en af de ijorton
rang-klasserna ur närmast liggande
sopqvast ett påtändt ljus i
handen, och kungen satte kronan
på sitt hufvud och ropade:
v Nu år jag kung, jag och
ingen annan1"
Nu var tiden inne för
knekten art skrida till verket. Raskt
gick han tiil trefoten, lade
vantarna på kalken och
upprepade med kraftig, ehuru af
sinnesrörelse något dof, stämma
dc honom af betjenten inlärda
betydelsefulla orden;
„Salum Beje Buje Beliaal
Askaret Bel et fra Jeala Feber et
Sind Kicskeliga Stijkku."
Derpå tog ban kalken i den
venstra bauden, lör att med
den högra kunna öppna
dörren, och styrde af mot
utgången. Men knappt hade ban
vändt kungen ryggen, innan
ett förfärligt ovåsende uppstod
bakom honom.
Läderlappar-ne flaxade med vingarne,
fiskarne slogo med stjerten i
golfvet, håsthufvudena
klapprade med tänderna, tupparne
galade och alla fjorton
rang-klasserna grymtade och
skramlade med trianglarna, så att
bloden nästan stelnade i
å-drorna på knekten. Men nu
var han också vid dörren, tog
i v redet. riktigt med
hårdhandsken, låste upp och steg ursalen
ut i det fria. l)å förnam ban en
lukt just som af brändt horn
och någonting pep honom rakt
i örat, så att ban hastigt
tittade bakom sig, hällande med
handen ännu fast i den öppna
dörren. Duns! slog dörren igen
med en sådan våldsamhet, att
högra handens vante blef
sittande qvar i dörrspringan. Det
blixtrade för ögonen på honom,
och ban ramlade baklänges
omkull bland tistlarne och
nässlorna utanför berget. Men
kalken hade han qvar. Och
nu gaf ban sig till att knalla
åstad allt hvad benen
förmådde, ty bättre fly än illa läkta,
tvekte ban. Det bar af öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
