Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
it;>
Den eftertänksamma
liustrun.
Dnr var engång en nian ocl»
en hustru, som bodde i en
liten stuga, och bredvid stugan
làg en liten kryddgiLrdståppa.
„2fu skall jag bereda hustru
min en öfverraskning", tänkte
gubben och sådde en dag, tid
gumtnan var borta, morotsfrö
i kryddgårdsbänken; ty hvad
fanns bättre än morötter,
tyckte ban.
Når gumman kommit hein,
föll det äfven henne in att
öf-verraska gubben, och så
passade hon på, då mannen
hvilade sig efter arbetet, och
sådde i hemlighet persilja i
bänken; ty det var nu det bästa
hon visste.
Oeh så begynte begge
sorterna att gro och sticka upp.
„Jag begriper icke hvarifrån
det kommit sa mycket ogräs i
bänken", tänkte gubben och
gick i smyg och rensade bort
persiljan.
„Maken till oren mull har
jag då aldrig sett,1* tänkte
gumman och plockade i tysthet
bort morotspluntorna.
Och så vexte der hvarken
det. ena eller det andra.
Nu kom man till förklaring.
Hvardera hade de inenat så
väl, och ändå hade det icke
blifvit någonting utaf.
n o i
Da började gumman förebrå
sig att hon icke hade gjort
såsom hon bordt; och sa gick
hon bela dagen och bara ång-
rade sig och tänkte och
funderade derpå.
Om natten tyckte gubben
att sångfållen var för kort och
|ntt ban frös 0111 fötterna, och
så sade ban följande morgon
i ät hustrun:
„Du kan just skärfva fållen
ett stycke, medan jag går art
liuuga ved."
Strax var hustrun villig och
tog nål och träd och sax. Men
da rann henne persiljan i
hågen och hou begynte
eftersin-na, hvarföre hon icke radfört
sig med gubben, innan hon satte
fröna i jorden; — och så
klippte hon en remsa frän öfra
kanten af fällen och sydde den
fast vid fållens nedra ända.
Nu kom mannen hem och
sade: „kors! hustru min,
huru du nu har tråcklat
förvändt!"
Då märkte hustrun huru
tafatt hon betett sig och
begynte grufva sig öfver att hon
icke tagit saken från en
annan sida; och så gick hon
hela följande dag och bara
grubblade och funderade derpå.
Men nu var der krig i
landet, och dagen derefter
kommo kungens modiga, raska
gossar för att taga mannen
till soldat.
Hustrun satt vid stugfönstret
och öfverlade med sig sjelf,
oin bon ändå icke hade bordt
sprätta lös remsan och sy den
fast ofvantill pà fällen igen; —
och sa märkte hon icke sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
