Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr L. Det ar sannt; men imi min
oni Hr grundad oeli om |inn* smula
vctnndo rcilnn gjort lionom inhilsk. så
såge jng lusen gånger liellre. ntt linn
ännu ej lindé någrn kunskaper ulls
och i stallet lilit ännu vore en
Idyg-suiii gosse.
Fru L. Om |inn vore nlldeles
o-knnnigl
llerr L. Jn, hosta vän! en
mcnni-skn ntnn nllu ISnlfi kunskaper, som ilr
nnspriikslös, iirlietsiim och redlig, Er
en mycket nyttigare och
uktliingrrSr-ilurc medlem i det menskliga
nnmhfll-lct, fin den stOrstn iiiåiigvisc, på
hvilken lärdomen förvridit hufvudet och
uppblåst hjertat.
Fril L. Vi sktdn lioppns. ntt detta
icke blir fallet |neil vår Kvcrt!
Herr L. Ond gifve det! Jng tror
vi göra bäst uti utt i dug tugu honom
ined osa på lundct och lemnu honom
der ett par månader. Men der
kommer hnn ja.
_Yndrri Scenen.
De Torra, Evert och sednn Jakob.
Evcrl (med den np|.idiignn holten I
handen, utan att «o npp.) Mumma, den
dutu-niu bondpojken, soln alllid liar
någonting att sälja, är bär igen.
JJerr L. Hvad berättigar ilig litt
kalla |leuna gosse dum?
Evert. Hnn linr ju inte lärt sig
någonting.
Herr L. Från böcker, munnr du?
Men kanhända bar ban lärt sig undra
sukcr soln du ulls icke förstår. Filer
tror du, ntt man bara ur böcker
hemtar förstånd och insigter? Då skulle
du hufva en dåraktig föreställning. —
Du sknll i dug resa med oss på
lundct; ställ dig i ordning och kom
sc-diin till mig i mitt rum. (B:\r.)
Fru L. Säg Jakob, uti han väntar
här; jng skall skick» ned kokerskan.
(går.)
Evert (Ull .Iiikoli, som inlrädur.) Du
deri Ivoiu hit! Du skall vänta liär.
Jakob. Guds frid, iiuge herre!
Evert, (bugar iig npufullt.)
Ödmjukaste tjeimrc1. (Jukol) »tHller »ig roed »in
korg ntt nil emot väggen och häller hullen
i lianileti. Kvert gflr at nch nu framfor
hu-anm urli grinar livar.lt’ gång han gAr förbi
||||||inn, Jakob betraktar honom med stora
tigon, sAsolu du, hvilken ej vel bvud dun
andra vill.)
Kvert. Du, säg. huru stor är månen?
Jakob. Som en pannkaka herre!
Evert. Ila, Ini. Ini! den onfnldign
bondlymmel!! (Jakob bara lugnt
bterok-tar helium och Evorl fortfar att gÄ af och
Ull.)
Evert. Hur ilu redan läst
.statskalendern för i ar?
Jakob. Otinstig herrn hvad linn nu
talar om. står hvarken i
Kvnngeliibo-ken eller kuschcscii.
Evert. Hu, liu, hal — Ack, den
enfaldiga tölpcn! Såsom om
statskalendern hörde till Fvnilgcliibnkon eller
(l>Hrm»ode) kase.hesen!
(Jakob tlg«r och Kvert ^ür åter af och nu).
Evert. Hvarifrån bar dn lått det der
clefantläilret till tliuii hlilldakar?
Jakob. Jng hur inga handskar; ilet
är inimi huru händer.
Evert. Fy! Från dem kunde iimii jn
skära skosulor, så tjockt skinn ha de!
Jakob. Med lättja blir det inte så
tjockt. Ni liar godt att tala, ni; det
tror jag. Ocli dock skulle jug icke
önska mig ert lif. Alt ärligt arbeta,
och lemna sina medmenniskor i ro. det
heter rent spel. Ajös!
(Kritar gA, mon ropaa af kokerskan till
tnaualuu.)
Evrrt. Jag tror minsann, ntt den
boniltölpcn blef förargad! Ser mun på
bara. — Men jag måste ställa mig i
ordning för resan, (gir.)
Tredje Seeaen.
rå landet; in rid en skog.
Herr och Fru Löfctrom, Evert,
Två herrar.
Herr L. Det är verkligt en skön
ufton! Jag tror vi göra bäst i ntt
föl-ju stigen här vid skogsranden, för att
icke liindrns af trädcu från att se
solens nedgång.
■Första herrn. Som ni behagar. —
Solnedgången tnàste bli mycket vacker
i qväll: himmelen är så ovanligt klar
i vester.
Herr L. Och allt i naturen är re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
