Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22!»
sagt, ull tid luåste Ing» dig frisk |uf|.
Tror ilu »lut oj blir mycket ro!igt?
Ark ju, det tror jng vis-t.
Puppa neil manmiii kommu väl me.I ?
Naturligtvis, svarade Viktor.
.Iitirit tvekor ilu vi annars .skulle slö
nss ut. Kostar Tor också komma med.
Kiistor voit nemligen en stor liuml nf
Newfntuidlaiidä-raeo, som hamon
tyek-te mycket gm.
Ett por dngur derefter for hela
familjen till en närbelägen holme, som lör
sin naturskönhet hur namnet
„Luon-non lnpsiJ. l)a bnriicn en stund varit
med sinn föräldrar, sprungo de in i
skogen.
— l*.mmii. Knimn, kom och se,
ropade Viktor, som sprungit ett stycke
fram om henne. ser du hvad jug
funnit. Med dessa ord visade lulu lit
den frnmskynihinde Kunna ett fogelhn
med fem ile tillranilpnasle ungar.
— Ack. hvad ile äro siua och
nilt-ta. utropade Kmiiin. skola vi taga
huet och visa det för pappa och mamninJ
— Nej, nej lår det vurn i fred, vi
skola ej röru det. Kom. sa gå vi titi
pappa. I tanten skyndnde sig till
fodren och berättade Otti fogellioct samt
ville nödvändigt hafva honom att se
]ia det. Men fadren endast skakade
på hufvudet och sade:
— Hum skulle jag kiiuiui tränga
mig igenom ullu utur och huskur,
,-n-suiii j kunnen. Men j hören
emellertid icke görn dem något illo; deras
mor är lika öm emot sinn små, som
eder egen mumma emot sina. Viktor
och Kunna lofvade det snmt sprungo
àmin cn gnng lillhuku till boet samt
tittade pa fugehinguriin; derpå gingo
de åt ett unnat l|it|| uf skogen. Dti
de en stund Haxut omkring, sade
Kin-ni.i ut Viktor.
Nu skola vi reduo gå tillbaka,
pa det mamma ej inn tro, att vi gatt
nlllför långt och förvillat oss.
Då syskonen kommo till
landnings-slällel, hade mun just ämnat komuiii
ull bemia dem för ntt dricka kulte,
Sediin delin blifvit intaget, foro alla
hem. Snin barnen voro mycket trötta
och sömniga vid ||e|||ko||isten, gingo
de genast till sängs. Inställ kloeknu
kua|ipt vnr sex. Följnndc morgon kom
Viktor till Emma, »om ej ännu var
fullt påklädd och st|ile;
1 ling morse sut|e manimn at mig,
ntt vi skulle få bedja Anton och
Kilen från Grönvik och några andni
gossar och flickor till oss. Skynda nu
alt kläda pu dig, sà ga vi till
(irön-vik. Efter eu stund var Kmtnn färdig
och harlien åtföljdes till Gröuvik. med
K astor i spetsen.
Se der är ju Ellen, utropade
Emma, i det hon pekade på en liten
B«*årig flicka som stod på gården i
röd klädning och med cn liten rund
sebäferliutt pu hufvudet. — Kom till
os- i aftoll ull leka. sà får du indi
Anton äfven se vår löfsal, soln puppa
bitit lugn at oss, siiile Viktor och
Emma.
Jug sknll försi frågu poppa, och
i ett nu var Kilen hos sin fader.
Kur Anton och jug i afton gå
till Snnimiirdul. goda pappa?
Mycket genin, min lillu
nipper-rippu; blott j kommen hem i god tiil
och icke ären oförsigtigt!.
Och den yra flickan sprang allt
hvad hon förmådde för ntt bringa den
glada underrättelsen åt Viktor och
Eniniii.
Adjö da med dig. Ellen, glöm
ej utt i uf toll kommu, till oss med
Anton. Vi måste redan gti ntt äta
frukost.
Du ullu barnen voro församlade pa
Sonimiirdiil om aftonen, föreslog eu af
de mindre flickorna, utt ile skulle gå
till Viktors oeli Emmas |ilium vid
insjön. Korslaget antogs med enhälligt
I biföll och -iiviil gossar som flickor
begåfvo sig dii.
livar är hamnen, ropade Viktor*
jag ser ingen.
Icke jag heller, försäkrade
Km-nio, man hvad ,-koln vi un göm?
Inga skepp fi||||ns liiir heller.
I morgon täljer jug nya och
’ liimineii kiiiinn vi ju seiliiu logo
tillsammans. sade Viktor at Emmn. un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
