Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I lur ni rt-dnii |äst statskalendern för i
ht
Ersrl. -lAr skiuiitlal w|i Ångrande neil
•hm ögon.) Ack!
Jakob, (läggnr fingret mol ti3»ail neil
•er upp mol himlen.) Men säg ling (Ut.
mill lärde lilla herre, huru .-tur
månne månen egentligen vara?
Evert. (snyftande.) Aek! nf...
hunn ... harm ... her ... hert...
hertig ... het...
Jakob. Nu 6cr herrn, att man kan
vara en tliini bnndtölp och durk
vara till måiigeti »lag» nytta, neil att
mun således ej fördenskull ttr ntt
för-iiktus. Hvad skulle ni nu gifva 111ig
fOr ntt, i stället för att Ini reda uppå
huru stor manen är. känna hvar den
rikliga vägen går samt vnra lika lugn
smil jag nni det är dag eller natt och
oni någon följer med er eller ieke?
Evert. Jag erkänner ju milt fel och
lofvar er. alt jag aldrig, aldrig mera
skall vara så dåraktig.
Jakob, llra, hm: nirn det der
kunde också vara en hot och bättring,
cnkoui för nödens skuld, som ieke
sedan håller streck. Herrn måste först
litet fä känna hvad (let vill sägn utt
betrakta eu ärlig mans huru som en
piidellmiid. med hvilken itiun kan fura
fram huru man vill, ntan att sa
mycket som en tupp galar om det. —
Men för att ni mü se, litt en ärlig
bonde ieke är hämdgirig, så vill jag
hålla er bos mig denna milt, der som
jag vaktar hästarna, och i morgon
bittida återföra er till er fader. Kom,
korn. jng skall dela sofrum och
säng-ställe med er.
Evert. O, min goda vän!
Jakob, i|üggrr ilg under >n ek.i Nu.
herre, begagna er uf er frihet, (liigg-r
en stnn miller ,iu hufvud.)
Evert, livar är då ert sofrum?
Jakob. Vi äro midtuti det! Och här
(■Ur pfi mnrk«-n) är min säng. Tag
piu|s.
Evert. Ah, skola vi dà sofva så här
under bar liinunel?
Jakob. Jag försäkrar er. unge
herre. ntt kungen sjelf icke har ett så-
dant sätigtuk. Se biitii upp. så får ni
se under hvilken vacker sänghimmel
vi här sofva. Ser ni, den är fullsatt
med blixtrande ädelstenar, oc.li der
(vlmr pS mit nen) är vår nattlampa.
-Sn, hur hur ui det nu?
Ecrrt. Ark. kära Jakob, jag fryser
orh är så hungrig!
Jakob. Nå ja, derför knn man hitta
på råd. Lugn upp en brasa, bär
linnes några stycken potctcr, hvilka ni
kau tillreda er pä det sätt ui lärt er.
Evert, t tode Ond! Huru skall jag
då bära mig lit? Jng bar ju ingen elli
orh potctcr bar jng aldrig kokat.
Jakob »kriiuur.i Åhå. stud det
ingenting om det i edra böcker?
Evert. Nej, alls ingenting, bästa
Jakob.
Jakob. Nåväl, så ser ui då straxt,
ntt jag är lärdare än ni och alla edra
böcker! Liten smula tålamod liara!
(tur sinn elddon ur ftekAii neil fttAr eld.)
Pil ff, der hu vi redan eld och nu
(lnttar torrt grü», «tleker det brinnande
fntf-sket ull och M-Änger ile| af orh an tills dol
ttunnnar upp I liga) sknll vårt kök snart
vara färdigt! (Han radar ri» or.li qvistar
pH det brinnande gräwt.) Der icr ni nu!
In un med våra godn saker, (rtJUtor
potccruu i elden.) Jag svarar för, ntt dc
ung skola simiku bra.
Evert. O, luin vän, huru skall jag
kunna löna er för hvad ui gör för
mig?
Jakob. Liksom skulle jag görn det
för den skuld! Lönn för hvad? Är
det icke belöning ung. om en liar det
brit deraf? — Men vänte litet; medan
poteternn stekas, hämtar jng er en
knippa hö från ängen; ni skull sofva
derpå som en prins. (eir.)
Evert. Jag obetänksamme I Hunt
kunde jag ilock vara så dum och
o-rättvis ntt förakta denna menniska?
Hvad är jag i jemförelse med honom?
Huru liten blir jng icke i mina egna
ögon. när jag jemför hans uppförande
med mitt eget? Men det skall också
aldrig mera bända mig. Ifrån denna
stund skall jag aldrig mera ringakta
någon menniska eller vara så lafäng
och högmodig som jag vurit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
