Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
274
om (loin ännu: do hade också
ön farmor, ön snåll och rar
gumma, sora bodde i samma
stad, (lit Axel och Ellen
Hyllade mod sin pappa och mamma.
Dä barnen för första gången
gingo att lieho på farmor,
voro de mycket nyfikna att få se
om hon möjligen skulle likna
den kära mornior, om hon
också bar cn svart klädning och
brukade-spinna. De inträdde
i ott stort, vackert rum, mod
sköna taflor och hyllor fulla
med böcker. I soffan satt en
gammal fru med snöhvitt här
och skrynkliga kinder, det var
oj utan, att hon liknade
mormor, men nej, hennes klädning
var af brunt, frasande siden;
så grann var ej mormor, och
någon spinnrock syntes oj till
— huru skulle den också sett
ut i de granna rummen)
Farmor stickade, och dä barnen
inträdde, säg hon på dom
genom ett par glasögon, som
gjorde, att hon säg rätt sträng
ut. Axel gick dock
temmeligen tappert fram, bockade och
kysste farmor på handen
såsom mauiuia lärt, mon Ellen
förlorade alldeles modet och
smög sig bakom mamma.
— Nej, det går aldrig an,
sade pappa, — gå fram, Ellon,
och nig för farmor; var ej
rädd; minns du ej huru
mycket du höll af mormor?
Ellen trippaile sakta öfver
den mjuka mattan och skulle
just niga, då farmor plötsligt
lyftade bonne upp i sitt knä
och kysste henric. Nu
märkte Ellen, att farmor bakom
glasögonen såg belt
annorlunda ut; det var som om den
gamla frun förstått, det, ty nu
tog hon försigtigt bort
glasögonen och lade dem på bordet
bredvid stickningen. Då var
Ellen alls icke rädd mera,
u-tan svarade snällt pä farmors
frågor och förhöll sig som en
hygglig liten flicka. Axel, som
gått omkring rummet för att
betrakta alla de underbara
sakerna, kom nu och ställde sig
bredvid Ellen: — hvad tycker
du 0111 henne? hviskade ban.
— Ilon är bra, bara hon icke
har glasögonen på sig,
svarade Ellen så sakta hon kunde,
men farmor måste ändå hufva
hört det, efter hon smålog och
under hela aftonen icke mera
påtog de 1’ula glasögonen.
Barnen voro så nöjda med det
första besöket, att de derefter
nästan alla dagar tillbragte eo
liten stund hos farmor.
— Det passar verkeligen
lika bra för farmor att sticka
som för mormor att spinna,
brukrtde Axel säga.
— Ja visst, instämde Ellen,
och det låter rätt trefligt
nålstickorna smått skramla emot
hvarandra.
Farmor brukade också
komma till barnens hem. Engång
satt hon i den mjuka
lånstolen inne hos mauuua, då El-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
