Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
33-1
ket skränida, då de sågo lågan
slå ni genom skorsleneu.
— V ären ieke rädda,
|ri|stade mamma, det är
skorstenseld oeli det är ieke för sent
ännu all släcka, elden har icke
fattat i taket, det är endast
Böte t som brinner. Nn sc’ii j
huru nödvändigt det är att
halva sötare.
— Der är han! ropade Rolf.
— lian hjelper att släcka,
sade mamma.
— Det år cn beskedlig
so-tarmurre, sade Hulda.
Folket sprang upp och ned
på takel och på stegen, kröpo
in igenom viudsfönstren, buro
ämhareu med vallén och
arbetade ifrigt med släckningen.
Barnen sågo uppmärksamt på,
men helst på sotaren: ban var
så rask och skicklig!
— Nu tager han ett
äniba-re ... nu häller ban vatten ...
nu slintar han ned för taket...
nu faller liau . .. nej, han
lunell rep om lifvet... nu gick
repet sönder! Ack Hud, nu föll
han! —
Så var det. Repet brast och
den stackars mannen föll ned
på stengatan, der han förblef
sanslös liggande tills ett par
karlar kommo och buro honom
bort.
Mamma tyckte, alt det var
synd om den stackars
sotar-murre och gick till hans hein
med plåster och linnelappar för
at| förbinda honom.
Rolf och lians små systrar,
Hulda in till
berättade titt
gosse i köket.
frågade alla dagar efter huru
sotaruiurre mådde och fingo i
början höra alt han var sjuk,
mon småningom att han var
1 bättre.
En dng kom
sin mumma och
der var en liten
— Det är väl soturens
gosse, ban skulle kommu ined bud
frän sin pappa.
— Ah nej, mamma, det kan
ieke vara solareus gosse, för
lian är alldeles hvit.
— Men, kära barn, hvarföre
skulle buii vara svart då?
— Ah, för att lilius pappa
är svart, sade Bertha.
— Sotaren är icke någon
neger. sade mamma, uhans hud
är lika hvit söm vår, det iir
endast lians ständiga arbete i
skorstenen som g<ir honom så
i svart och sotig.
— Det hade jag ej kunnat
tro, sade Rolf.
Nästa söndag kom soluren
belt hvi| oeli rentvättnd och
klädd i snj-gga kläder. Hau
helsade på barnen och tackade
mamma för plåstret och
lapparne. Hau var nu frisk oeli
rask igen och lofvade komma
I om måndag för att sota.
— Nu skall jag icke mera
vara rädd, när jag ser huru
hvit han kau vara, sade Rolf.
— Och när vi veta huru
snäll hau är, sade sinälliekorna.
—il—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
