Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851»
ban» i (li|t hjerta. Om du »in
]|lefve sft gammal och gra som
mormor i gungstolen. l)å skall
du alltid höra naturen tala, dä
skall du alllid höra englarna
sjunga Guds lof i den klara
höjden, och då skull du heller
aldrig frysa i verldens sorger.
Se, så var det. Z. T.
Jungfrun, i det gröna.
Solen lyste så förblandande klnri Ott
sniiiiiinr morgon på lilla Ma, der hon
låg och sof i sin lilla säng, sä
rosenröd och varm. Det granna solskenet
väckte henne hon gnuggade sig i
ögonen och ined ett hopp vur hon ur
aällgen. Brita hjelpte henne tncil
pa-kladningen och allt gick lyckligt och
val, men när Brita grep i kainnien för
ntt reda ile sedun gårdagen
summan-tofvade lockarna — dä blef det henne
redan lör qväft i kammaren, hon
hörde fogelsfnineii genom fönstret — lion
måste slippa ut.
Söta. snälla, Britn. Ut mig
slippa litet ut, så jng får springa blott ett
hvarf på gården, sedan kommer jag in
och står så stilla ila du flätar mig.
Nej, ieke kan Ida lä springa nr
oflätitd och utan klädning — mamma
hannar.
— Ah, goda söta Brita. du är så
rysligt beskedlig om du belt litet låter
mig springa. Förslå gången jag får
eu karamell nf furhror Mathias, så ger
jag åt dig hälften. Meli då den
allvarsamma Urim ej hörde på det örat,
log Ida sin Matts ur skolan, som mnn
säger, och sprang utan vidiire böner ur
rummet; oeli Britii, soln uiod sina
styfva gamla hen sprang efter, hann ej
vidare äu fä fust i ena Häthandet dà
Ida hoppade neil för trappan. Nu sprang
Ida med ett klingande skratt fram at
parken, håret flygande för vinden och
klädd i den fladdrande hvita
underkjolen. Hon glömde alldeles bort, att
hnn lofva| Brita alt springa blott ett
onda hvarf kring gården. Hon flög
framåt soln en lössläppt fogel men
så hade hon också nyligen sluppit från
skolan, der hon nu gått första
terminen — och först Tör en vecka sedan
flyttat ut till landet med sina
föräldrar. Ack! hvad del. var friskt och
skönt i deri doftande skogen! I nästan
hvarje björk slog un bofink sin drill
och marken var öfvertäckt
afliljAon-valjer icke sådunn der klena,
outspruckna. gula soln hade sålts i staden,
utnn horrlign hvita, doftande. Gräset
var ännu alldeles vàti nf daggen, så
att Idas fötter visst blefvo våta. men
det hade hon ej uu tid alt täuka pä.
Förnämsta orsaken, hvarföre hon i
dag varit så otålig nil kommu ut, var
ilen att hnn dagen förut hört siu
pappa och sin farbror tala om en blomma
som bette ..Jungfrun i del gröna". lilit
tyckte alldeles ofantligt mycket om
blommor och tog alltid reda pä hvad
de hette, men den blomman hade hon
ej förr hvarken sett eller hört uf och
hon tyckte, ntt det var ett myeket
vackert och förunderligt iiumti: »Jungfrun
i det gröna". Hon hade ej råkat
höra, att det var eu trädgårdsblomma,
utnn trodde, att den skulle finnas vildt
vexande i skogen och nu skulle hon
söka upp den, kosta hvad det ville.
Möda och besvär räknade hon ej uppå,
gflrdesgårdar brvdde hon sig ej om,
diken hoppade hon öfver, busksnår
slapp hull nog igenom, men den
blom-man skulle hon Ilium. Månne den vur
röd? frägude hon sig sjelf. Nej, hvit
müstc den vnrn. oeli grön, efter den
hette Jungfrun i det gröna. Nu
började hon söka till liöger och venster,
och tänkte ulls ej uppå utt gamla
Britn ännu stod i förstugudörren, med
Häthandet i ena handen och lilas
klädning i den andra bäniuidc och
ropade på Ida. som rymde. Ida sökte
och sökte, sprang från der em» stället
till det undra tills hon blef belt varm
och svettig. Liljekonvaljer fauns der
i nog, hartussur. hundvioler oeli
smörblommor. hvilka Idti vä) kände till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
