Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1)2
lerkiu kluckade; och
sfnàgos-narne Ii visslade och ropide,
inen ändå ville icke hasten gà.
— Vi t";i lof all slå honom,
sade Elisabeth Elisa.
Nu tyckte fru Peterkin
aldrig om att begagna piske, men
då hästen icke ville gå, sade
hon, all hon skulle stiga ut Och
viinda boft sill ansigte, met|on
Elisabeth Elisa slog hästen, och
när ban började gå, skulle hon
skynda tipp i åkdone(.
De försökte då detta, men
hästen ville ej röra sig
instället.
— Kanske hafva vi för tung
last, sade fru Peterkin når hou
åter steg in.
Di togo de ul vin- och
stic-kelbäreu och blommorna, men
alltäunu ville hästen icke gå.
Eu uf grannarne, i huset
rnidtemot, som just råkade se
ut, ropade uf till detn, all de
skulle försöka pisken. Det
blåste starkt och de kunde icke
rätt höra hvad ban sade.
— Jag hur försökt pisken,
sade Elisabeth Elisa.
— lian talar om
visp-muu-kar, sådana som man äter,
sade en af gossarne.
— Vi borde göra några
sådana, sade fru Peterkin
tankfullt.
— Vi ha sii 1113 eket grädde,
sade Elisabeth Elisn.
— Ja, låt Oss fä några
visp-munkar, stulc suiågossarnc, i
det de stego ut.
Och grannen rnidtemot ropa-
de äter någonting, och det
blåste myckel starkt.
Sii gingo de in i köket, och
vispade upp gräddan och
tillredde några utmärkt smakliga
visp-munkar: och sinågossarue
smakade den ena efter den
andra och de tyckte de voro
ut-iiiärkl goda.
De buro til några ål hästen,
som sväljde dem myckel
hastigt.
— Del var just det ban
ville hafva, sade fru Peterkin;
nu skall ban säkert gä!
Så gingo de alla in i trillan
igen och ställde in vinbären
och stickelhåren och
blommorna och Elisabeth Elisa
skakade tömmariie, och de
kluckade alla. inen alltäunu ville
hästen icke gå!
— Vi måste antingen slå vår
utfärd ur hågen, sade fru
Peterkin bedröfvad, eller också
skicka öfver till frun från
Fi-ludellia och höra hvad hou
säger.
Smågossarne hoppade ul så
fort de kunde: de voro
mycket ifriga att fråga frun IVån
Filuiliitia. Elisabeth Elisa gick
med dem, medan hennes
moder fattade i tömniorue.
De Hugo böra. 11 it frun från
Filadelfia var mycket sjuk
denna dag och låg till sängs. Men
när hon hört hvari bekymret
bestod, bad hon myckel
vänligt, att de skulle öppna
gardinen för fens tre t niidteinot
hennes säng. så skulle hon se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
