Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
neil lill golfvet. Någrn ögonblick ]Ag
lian tom förlamad tich bedöfvad. Unn
hade fallit öfver allehanda Ii urd a och
skarpa saker och kände en häftig
smärta i sitt ena ben och i hufvudet,
han kunde ieke stiga upp och ieke
röra sig. Iliiu (ifverlänkle Bill
belägenhet och brast ut i en bitter grät.
Hvad skulle väl bämln när inan
följande dag ktan för att öppna
liderdörren oeb fann honom der? Skulle
man ieke taga honom för en ljuf och
otdi straffa hononi? Smärtan i benet
tilltog oeb hunger oeb köbi plågade
det aram barnet. Unn kom ihåg den
rarma tröjan oeli en kaka bröd som
lian lindé pa silt gömställe och
sträckte ut bauden. Med största möda
räckte ban till stenen som var ställd
öfver bålet i golfvet, skjöt ilen åt sidnn
och stack in humlen. Der under
borde tröjan, brödet och börsen finnas,
lian sökte och sökte, släpade sig
närmare och faun dock intet. Utom sig
af sorg och smärta kastade Intil sig
tillbaka på golfvet oeli tårarne
strömmade öfver hans kinder. Så lag ban
vaken och lidande ända tlllmurgonen.
Det börjndc bli lifligt på gatorna;
också på gården litiinför blef rörelse.
Iaisse väntade med förskräckelse ntt
lidret skulle öppnas och del skedde.
En tunn|er hvissling lät hörn sig, en
stor nyckel sattes i låset och uti steg
kusken bi.
Aha, ha vi en råtta i lallan!
Utbrast han, kom dti fast, tjufpojke, eu
gång? I går var bär en par stycken
pojkar som fnuskade derborta i
knuten. men jag gaf tlciii åka jag, m-h nu
när du kom hit utt försöka din
lycka, föll du i fällan; rätt godt!
Kära herre, jag är sn sjuk,
klagade Lasse.
Upp med dig, pojke, om du icke
vill till polisen.
Jag kan icke, jng liar brnlit
mitt ben.
— Prut 1 Slig upp. Kusken
flinade hårdt i gossens ann.
I.asse ropade af smärta: För Hilds
skull låt mig liggn! .lag |mr brutit
mitt ben.
Nu förBt tycktes kusken sätta tro
till hans ord och sednu lian undersökt
det sjuka benet, tog lian honom på
sina annar och bar honom upp i köket.
— Huru liar du kommit i mitt
lästa lider? frågade liun gossen under
vägen.
— Ack. jng vill berätta allt sedan;
g’f mig nu Ii tel vatten först oeli
något ntt äta!
— Dei sknll du fil. din stackars
skälm, lofvade kusken godmodigt och
lade gossen varsamt neil på en bänk
i kOkct.
— Där, fm öfversliumt. ilr en liten
tjufstryker som gått i fällan neil fått
spätt i högra hiiklieiict, sade lum till
siu matmoder.
Ofverstiniinn uärmudc sig den sjnke:
— hvad är dn för en gosse?
Lasse hade god lust all efter
gammal vana berätta en falsk historia,
men ramad af sin olycka, bekände
han allt och bad om hjelp tills han
skulle blifva frisk.
I detsamma öppnades dörren och på
tröskeln stod — den bnrmlicrtign frun,
Lasses välgörarinna ’. Gossen såg att
han var igenkänd oclt gömde ansigtet
i sina |||inder.
— Ku ii jng misstaga niig! utrnpndc
frun, är det icku Lasse? Ar du ännu
bär? Du skulle jn resn hein? Hvar
äro dina kläder och hvar är din lilla
syster? Den vänlign rösten gjorde ett
djupt intryck pi den lilla förhärdade
gossen, him borttog liänderne från
ansigtet och snyftade:
— Ark, kära fm! jag är ieke väld
er godhet. Jag liar ljugit alltsammans
orh un |mr jag fått mitt HtralT. Om
jag blott kiiniic få hjelp tills mitt ben
blir friskt så skulle jag börja ett
t|il|ia| lif och aldrig mera ljuga. Mcu
får jag ej hjelp nu, en måste jng ju
do uf elände.
Den goda frun åhörde under tårar
gossens ord; bon liU bära honom tiL i
.-in vagn och förde honom lill sitt
hein. Dit slösade |inn på ilen arma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
