Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
a*!)
sekter. I)e varmaste
låiuler-nns, redan det sydliga Europas
spindlar, skola kunna luta
smärtsamt nog, och ibland
framkalla feber. Ha fruktar
man i Italien Tnrantellnn, på
Corsiku ]Ma |midnatten.
Spindlarne ha den förmåga,
gemensam med de flesta
rofdjur, som gömda vänta på sitt
byte, att lcuuua hungra,
förvånande långe. Men komma
de da öfver en fångst, sä
kunna ile också utsuga flugor och
andra insekter, som äro lika
stora, som ile sjelfva, sä att
man knappast begriper, hvarf
(let allt tar vägen. Allt efter
deras förmåga och den föda,
de föredraga, fördela dc sig
pä mycket olika ställen, men
uppsöka alltid de för dem mest
passande och hålla
hårdnackad! i sig på desamma, om
de än flere gånger blifvit
störda der. (Ports.)
Jättejungfmn.
(Krän 1 yikjin Af Am.mtUi,.)
För |||luig|i, iiuluga nr sedan bodde
i provinsen Elsass i Frankrike på
borgen Niodeck, hvilken sinl|ig mr.li käck.
blickande ner på vattenfallet vitl dess
fot, reste sig hhind (le höga bergen,
någni tap|ira riddare hvilka voro
jättar. Ett ibland dem lini|e en liten
dotter, hvilken han lnilt kär och
bevarade som sin ögonsten. Aldrig läi
han henne från bergen stiga ner i
dalen, pi det ntt ieke möjligtvis någon
olynka skulle hända henne. Men
dottren växte dug från dag större, och ju
större hon blef, desto större blef äfven
||ennes längtan, uti fä lemna det
tnin-gn slottet och engång al hjertans lust
få njntii af friheten under den klum.
blåa himmelen. Flere timmar å rail
kunde hon från borgttiket betrakta de
kringliggande bergen och dalarne.
Men en dag kunde hon ieke llngrc
motstå sin häftiga längtan, tunn
klätt-niile öfver borgmuren medan hennes
I far låg i sin middagssömn, flurtigt
sprnng hon nedför bmgct, på hvilket
1’orgeii vnr byggd. Derpå vandrade
bon vidare ner I linien tills hon
slutligen kom lill ett vidsträckt åkerfält i
närheten uf byn 11 »gluck, der några
bönilcv just höllo på med ntt plöja
upp jorden. Då liou blef vnrse dc
små menniskorna och de små hästarne,
hvilka kriibbliidc omkring vid hennes
fötter, städande hon förundrad, ty
något Biiibuit halle bon ännu nhlrig sett.
Bon skrattailo högt, sn att det fikndc
bland borgen, klappade händren ti 11—
summans af fröjd, och utropade
slutligen: — Ack, hvilka nätta leksaker!
Dessa sraå saker tager jag med mig hem
och kommer äiinu utt hafva uiyckcu
fröjd af dem.
Oeh medan hon sade detta,
knäböjde hon på marken, utbredde sitt stora
förkläde snmt väntade tills cn af
bönderna med häst och plog nalkades
henne, då hon med flata handen strök
alltsammans i ntt förkläde.
Nil, — utropade hon, — nn har
jag fångat, cn af de små leksakerna
orh |iu skall jng äfven springa hein
för ntt visa det för min Inder. Ack,
hvilka stora ögon skull luiu ieke göra
då linn får se dessa små lefvande
dockor!
Hon vände om och skyndade
samma väg tillbaka, sqm hon kouuuit.
Glad och upprymd hoppade hon öfver
stenur och kullar och då hon kom till
det branta borgberget, hvilket ett
vanligt menniskobarn blott med mysken
i nöd ti skulle kunnat bestiga, tog hon
blott ett enda skutt med sinn långa
|jan och var uppe.
Då hon trädde in i borgsalen, satt
hennes fader just vid bordet med cn
ofantligt stor vinbägare framför sig.
Han gaf sin dotter cn strüug blick, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
