Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3!»! i
länderna, redan i xödru Kampa
utgöra dess stora kusiner, de
c-gesntliga skorpKinerne, en
verk-lig plåga genom sin giftiga gadd.
I>e krypa gerna in i skor och
klädesplagg üoh man vågar ej,
isynnerhet vid regntiden, tnga
något af ilt; sednare pl sig, utan
att förut hufva Öfvertygad sig om,
ntt deruti ej sitter någon
skor-pion. .Att binda tuti den
stuckna lemmen, tvätta såret med
am-aiuiiiak och taga iu några
droppar af samma vätska, gälla som
osvikliga medel. Men det skull
dock ofta hufva inträffat fall, dä
döden följt på ett dylikt odjurs
bett.
Ute i det fria förföljns
spindlarne mycket af foglarne,
inomhus hotas de ej af denna fara,
men deremot är en insekt,
tillhörande skiniibnggtirnca ordning
(ciinex per sona t un) så mycket
farligare för dem. Denna
underliga varelse lefver i sin ungdom
i sophögar och smtitsvrår och är
så belastad med späiwr, stickor
o. d. litt den mera likliar en
Kiiiutshop än ett djur. Också
som fullvuxen är ilen temmeligen
ltd. Om mitten spatserar den,
oskadlig för menniskorna omkring
i rummen och döilar med sin
giftiga gadd isynnerhet gerna
spindlar. för att förtära dem. Man
säger att den också jagar
väggohyra. (Slut.)
Den klaraste stjernan,
i.
— Ser K ni jr ilen klara Hjernan iler
liügt. bögt uppe pu den blå himme-
len’!’ Ser iln huru ilen strålar Vackert
och hlieknr neil pà ilen tygbi, mörka
jonlen, pà nita blommorna soln sofva,
pii nlla små vågorna viil stranden och
pn oss menniskor, pft dig och pii mig, på
lilla Werners graf och pa nlla deglada
små foglurne som slumra i sina hon.
Så liilndc en moder lill siu späda
dotter och don lilla Emy blickade ined
de klara barnaögonen tipp till den
hO-gn stjernehiinmeie.n och sade: ja, jag
ser den, mamma, du menar den der —
ilen allra, allra klaraste som vinkar
så vanligt emot oss.
Dervid framsträckte Emy sill lilla
knubbiga pekfinger för att utvisa
hvilken hon menade — hunt skönt den
strålar! så klart, så klart titt ieke den
vackraste lampa kunde jemföras med den.
— Intet mcntiiskovcrk kan jemföras
■ned Guds, sut|e modren.
Den store Guden, uthrast barnet
och hlickudc andäktigt upp etnol
himmelen.
Om nftoii då Emy låg t sin lilla
bädd och med knäppta händer
fniui-stnpplade siu bnrusligu aftonbön, höll
huu bela tiden blicken onfvändt
riktad emot stjernan, som mild och
skimrande syntes emellan timigröiisrimkun
i fönstret.
— Ack, mamma, näst Jesus och
dig är stjernan, min bästa vän, uthrast
Elny då lion slutat bedja.
— Ser du, när jag ligger här i min
bädd. tittar ilen sä vänligt på niigoch
nickar ett gull natt åt mig och när
jag somnar, känns det som om Gud
satt stjernan just der, för alt vaka
öfver lilla Emy.
— God natt, mamma!... det är
väl säkert, att Gud vakar öfver mig?
Mycket säkert, mitt barn,
svarade modren och tryckte en hjertlig kyss
på den lilla frtigunile munnen.
_(Forts.)
Posten kommer!
77// .Ihi/iVs L—f. Tack för ditt
akrostikon! Som du ser, har jug
ändrat sjette raden, som vnr oriktig, AYu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
