Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lo;»
ilot ändå är ledsamt att vara
en-sunt hemma! Nu måste de
vissnade kransarne hänga t|var, nek,
så ledsamt! Om jag ändå helst
finge gå till grafvarne^ jag
skulle strax komma tillhuku igen. —
Tänk — om jag skulle gå! Men
guvernanten sade uttryckligt
ml, det är kanske ieke så farligt,
jug måste hinda nyn kransar.
Jag kommer straxt tillbaka och
— ingen får veta det.
Samvetet ropade högt i Emys
bröst, men hön nedtystade det,
oeli smög sig ned för trappan
och ut pl gårdeu, ingen sflg
henne, ingen — utom Gud. mon
på Honom tänkte Imn ej i detta
ögonblick. Hon band sina
kransar. Blommonia, annars så
vae-kra och doftande voro henne ej i
smaken i dag och de ville ieke
passa ihop, kransen lyekudes oj,
men den måste duga, lnm hade
ej tid och så gick hon den
välbekanta stigen som förde till
kyrkogården. Huru stilla och
fridfullt der var! Men i Emys
hjerta fanns ej frid. Der stodo
de kära grafvarne. Emy hängde
kransarne på korsen hon
ämnade bedja en bön som vanligt,
men kunde ej. samvetet sade att
Gad och hennes moder voro
missnöjda med ltuiine, hon väude oui
hem. med snabba, skygga steg
och ängsligt hjerta, rädd all
möta uftgon. Men hon mötte ingen
och kom osedil upp pà sitt rum.
Nu först var hon Säker om att
ingen skulle få veta att hon
brutit emot förbudet. Ändå kom
intet lugn i hennes hjerta. De
andra kommo hem, och uppsökte
Emy på hennes rum, de
berättade om huru roligt de haft:
Albert lindé blåst Kello" pil sin
flöjt, det liit sft bra på sjön,
Minna lindé läst en rolig bok, och
byWngarnes hästar hade mätt så
bra i gröngräset. Emy väntade
rädd att guvernanten skulle
fråga om hon ocksä hein tiden
varit på sitt rum. O! Emy hade
icke kunnat lägga ännu en lögn
till sin olydnad, men
guvernanten frågade ieke oeli dagen blef
slut.
Emy skulle inn aftonen läsa
sin bön, hon sammanknäppte
händerna :
,,6’wcfo öga ser mig hvad som
holst jag gör,
Och hvad som helst jag talar
Herren hör,
I Inn hvarje tanke vet som
hjertat tänker..."
här stadnade hon, hvad hor jag
gjort, hvad liar jag gjort! var
det enda hon kunde säga och
bittra ångertårar strömmade ur
hennes ögon... först försumlig nch
sednn olydig, u Gud! Emy
blickade upp emot himmelen; i afton
syntes ej stjernan, tunga moln
skymde ilen. Gud vill ej veta
af mig. Han vill oj vaka öfver
mig. Mamma skickar inga
hels||ingar till siu Emy i nftun! Gad
förlåte mig olydiga barn! och
Emy försökte fortsätta sin
aftonbön :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
