Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Wi
hvem sora blåste drm
tillsamman : det var ingen annan än
Harald Storm. Ah, jng känner
den gunstige herrn: det finns
ingen sft ostyrig gosse mellan
himmel oeh jord. Hvad jng
klnppa-de på de tunga molnen! Men
gåfvo de vika? Nej, de
skockade sig nllt tittare framför mig,
tilldess att jag slutligen begynte
se på dem. Bet var
förunderligt: det måtte ha kändt något i
skyn. Ju mera jug såg, desto
mera veko molnen åt sidan, och
slutligen var jag på jorden.
Men hvad skall jag nu
företaga mig? Ata snö, blir trålvigt
i längden: det är en vattsoppa
Utan russin uti. .. Om jag
skulle vagga videbusken till lif? Jag
vill försöka.
Ilön tager en gren af
videbusken, raggar den på sitt knä
och sjunger:
Sof, du lilla videung;
Än så är det vinter.
Än så sofva björk och ljung,
Kos och hyacinther.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står.
Sof, du lilla videung.
Än så är det, vinter.
(Talar.) Men var ej ledsen
för det. videbarn lilla. När jag
ser på dig, börjar saften att
stiga uti din fina bark, oeh du får
varmt i ditt frusnu hjerta ocb
känner något i luften, som säger
dig att våren ändå kommer till
slnt. .Ja. så är det, (sjungen)
Solskens öga ser på dig,
Solskens famn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig.
Snart livar blomma flaggnr.
Än en liten solskensbön:
Vide liten blir så grön.
Solskens öga ser på dig.
Solskens famn dig vaggar.
(Talar.) Se, så var det. Hvad
nti, vidcbarn, jng tror du redan
slår ut dina små fjuii, mjuka
som kissor? Skäms litet, oeh
fjäska intet: tycker du det passar
sig, att pojkar löpa mod skägg?
Kom ihåg Harald Storm! liätt,
som det är. rakar ban bort dina
smånätta Ijnn, ocli så är dn
skägglös som ett sex veckors barn.
Hvad sade jag? Der ha vi
honom : jag hör lians kråkskramla
föra väsen i tallarnas toppar.
llarald Storm rusar in med
buller och bång, under det att
han stofar med krdkskramlan.
H. Storm. Hejsan, ur vägen,
riskor och tallkottar! Fort skall
det gå, fram skall det gå; tål
intet söl. Verlden är en
sköldpadda; jag skall minsann sätta
fötter i rörelse (sjunger):
Upp genom luften, bort öfver
hafven.
Han öfver jorden i stormande
färd.
Morgonens drottning med rosiga
stafven,
Vinkar oss ut till sin vaknande
verld ...
( Jular.) Hvad är det jag ser?
Clara Solsken har åter behagat
bei|ra vår jord ined sin höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
