Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C,fi
genhäudiga häsae! Röfvare, vill
iln Ht* itiiiiu naglar?
St ur me ii C täpper hunne.)
Har man selt en sådan gammal
katt! Hon har j 11 klor som
stoppnålar.
Solskenet. Nå. Harald Storm,
hur lyckas vadet?
Stormen. Det kan icke en
orkan få bugt jul en sådan
böll-fluga. Hon stretar mot
strömmen.
Gumman (sveper peinen
tätare kring sig.) Pytt. fick ban,
blåsväder ! Hu, det’ är så kallt,
att själen fryser uti en fattig
menniska.
Solskenet (Mappar
gamman /ni axeln.) Fryser du
mycket, gumma stackare?
G ii in ni a n (fnurrig.) Angår
det henne? Låt mig vara i fred.
Stormen. Håhå, Clara
Solsken, du gör dig fåfiingt besvär.
Solskenet (till gumman.)
Du är så ensam, och ingen i
vida verlden bryr sig om dig.
Hindu nu varmare?
G u ni ni a n. Litet skapligare
är det. Men det kommer af
pelsen.
Solskenet (mr henne, i
ögonen.) Ja, det är troligt, att det
kommer af pelsen. Gumma
fattig. du har slitit ondt i den
kalla vintern.
Gumman. Åh ja: ved lilius
tillräckligt i skogen, men icke liar
det just varit rart med födan.
Du ser ut att vara en auäll
flicka. Jag blir belt varm i själen.
när du ser pa mig uiod dina
glada ögon.
Solskenet. Ah nej. det
kommer uf pelsen. Det måste lin
varit en bra bässe, soiu du höll
uf, efter him värmer dig ännu
femton år sedan han ej mer
finnes till.
Gumman. Ja, det förstås,
bilssen gör nytta, när det är kallt;
men ibland år lian nästan för
varm så hür på vårsidan. Jag
riktigt Bvettas ibland.
Stormen. Tro henne icke,
glimma; hon är eu skälm, hon
narrar pelsen utaf dig.
G umman. Var han tyst.
blåsväder! Så mycket vett har jag,
att jag kan göra skillnad mellan
frysa oeh svettas.
Solskenet (ser på henne.)
Hvarför har du så kallt och så
mörkt i din ensliga stuga? Du
skulle hu der bredvid dig ett
litet godt barn, som skulle hålla
så hjertligt af dig oeh kamma
ditt grå hår oeh släta din
skrynkliga kind och trösta dig, när du
är sorgsen, och leka med dig,
när du är glad, och sjunga
vackra visor för dig oeh hålla dina
frusna händer i sina varma. Se,
då skulle du aldrig frysa mer i
ditt hjerta.
G ii m ni a ii (håller haiuh ii
öfver ögat.’) Nej, hur märkvärdigt
det skiner mig i ögonen oeh
ända in i själen, når du talar så
der! Och så varmt det har
blifvit. Ptth, nu står jag ej längre
ut. Häll litet i ärmen, jag må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
