Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärtnu hästen uiitlev det Intil
liksom lie andra of tilia krafter
skrikor sitt: atrafv«#kn titi!
traf-va ska ilii!’" oeli på detta
hyggliga sätt hiir det af åt bron och
landsvägen.
Oeh solen lyste öfver den
åldriga staden, öfver den stora
skalden oeh öfver de okynniga
pojkarne; men Runeberg sjöd af
hnrni der han framgick på
gatan, samt tänkte på de tinga
djnrplågame och på näpst fit
dem.
lian beräknade att. gossarne
snart nog borde återkomma
samma väg. hvarför han fortsatte sin
vandring och beslöt att då ban
ånyo mötte dem, ge dem en
helsosam lexa.
Han gick rakt öfver bron,
förbi de urgamla pilträden oeh kom
snart, på landsvägen der solen
glittrade i de mörka granarne.
och en oeh annan munter
ekorre hoppade, fröjdande sig åt sin
frihet och åt bela verlden
rundtomkring, medan en hop sparfvar
muntert skockat sig kring en
hö-rapp som fallit från något lass
på vägen, samt litet skygga och
liksom varnande hvarandra flögo
åt sidan vid de annalkande
siegen.
Snart ljödo åter de
galopperande hästfötterne, piskrappen och
det ideliga: atrafva ska du!
traf-va ska du I7’ Runeberg visste att
de nu kommo tillbaka, hvarföre
han ställde sig, rak. hög och
ståtlig som han var. midt på vägen,
och just som hela pojksällskapet
ilrnade tära af förbi, sträckte ban
ut armen, fattade tag i betslct
och ropade med stendorsröst:
-Stanna! stanna! Fem a sex
gossar hoppade ögonblickligt af, och
kilade som blixten in åt skogen
der de försvunno: — det vore
minsann ej godt att stå der till
svars inför den starke, desperate
herren, tänkte de belt naturligt,
men den olyckliga kusken, en
trasig, mörkhårig byting,
densamma som så oafbrutet låtit pisken
dansa på den arma, flåsande
hästens rygg, måste stå sitt kast:
— Se (Jer skall du få,
sakrtt-nienskade pojke! utfor skalden, i
det han vred pisken ur hans hand
och aplicerade några kraftiga
rapp öfver piltens rygg och
ax-lur: — Se der skall du få för
__trafva ska du!1"’ och för din
o-mensklighet emot hästen. Och
nu skall du inte mer trafva, utan
gå skall dn — masehera steg
för steg bredvid mig, tilldess du
kommer till gästgifvaregården —
jag skall lära (lig, jag! se så,
marsch!
— Ilär är det ej värdt att.
mucka! tänkte gossen, samt
lydde utan ntt säga ett enda ord:
och om det pä frainresan burit
af i fyrsprång, tillryggalades
deremot återvägen i sakta mak;
och under djup tystnad af
skjutsgossen oeh hans vredgade
mentor, anlände de omsider till
gäst-gifvaregårdens port.
Der lemnade Runeberg den
unge pilten och yttrade med sitt
goda. vnekra leende, i det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
